Dagens Nyheter – 27 februari 1868, sida 1

bundets historia; må det förlåtas oss, om vi, sjelfva intagna af fasa, söka i någon mån förkorta denna kedja af de ohyggligaste brott, genom att ibland, så till sägandes, blott snudda vid händelser, hvilka vi ej kunna helt och hållet förbigå, utan att beröra dem. På slottet Kerlor bodde en gammal f. d. soldat vid namn Yvon, som under krigen flera gånger hade räddat markis de Beauliews, fru de S:t Luces faders lif. Denne Yvon hade en dotter, som hette Naic, hvilken var jemnårig med Bertha de S:t Luce. Innan denna sednare blef gift, hade de båda flickorna varit synnerligen intima, och både Naic och hennes far, snart sagdt, afgudade fröken Bertha. Naic hade varit förlofvad med en betjont på slottet vid namn Jean, men något giftermål hade aldrig blifvit utaf till följd af en högst oväntad och mystisk händelse. kn vacker dag fann man Naic bära ett litet nyfödt barn på armen... — Stackars Naic, sade landtfolket i trakten, hon har blifvit förförd af någon förnäm herre från Paris, som gästat på slottet... Men Jean, hvad gjorde han? Han fordrade förklaring. — Tro hvad du vill, svarade Naic. Detta barn skall blifva vårt — Nej, aldrig, ropade den förnärmade älskaren. Jag vill icke längre vara din fästman, Naic. Och sålunda bröts en förbindelse, som varit i många år. När Jean gått sin väg, aftorkade Naic med en snibb af sitt hvita förkläde några brännheta tårar, som framträngde ur hennes ögon. — Att han ändå skulle tro mig brottslig, mumlade hon. Hon misstog sig; Jean var öfvertygad om hennes oskuld, och han skaffade sig snart bevis derpå; men han var rädd om sitt anseende, och