Dagens Nyheter – 27 februari 1868, sida 1

Pen kung ansirgspropositionen om jernvägsanläggningar. Vi anse ganska önskvärdt att jernvägsförbindelsen med brödrariket måtte snart komma fullständigt till stånd; men vi tillstå att vigten af denna linies ofördröjliga fullbordan, icke, efter vår tanka, bör anses jemförlig med vådan af att ytterligare försämra vår i närvarande ögonblick, endast genom den alltför brådskande ifvern att fullborda stambanorna, ganska ofördelaktiga ställning i financiellt afseende. Regeringen har låtit jernvägsbyggnadsstyrelsen uppgöra alternativa förslag öfver hela nordvestra stambanans färdigbyggande, men blott inom perioden 1869—1871, såsom om någon tid efter sistnämnde år icke funnes. Genom antagandet af en så inskränkt tidsperiod för en så stor jernvägssträckning har regeringen återfallit i samma fel, som förut föranledt missförhållandet emellan statens inkomster och utgifter; och på samma tid man ser sig nödsakad att redan i vår upptaga ett stort statslån (å 7,800,000 rdr), föreslås användandet under år 1869 af icke mindre än 4,650,000 rdr för jernvägsarbetena emellan Christinehamn och Arvika, för hvilket betydliga belopp iuga tillgångar förefinnas, utan hyartill hvarteuda öre måste genom nytt lån uppnegocieras. Af de 9,270,000 rdr som anses erfordras för hela bansträckningens fullbordan skulle derefter användas, år 1870, 3,090,000 och år 1871: vid pass 1,530,000 rdr, hvilket allt likaledes måste genom lån upptagas; och som dessa lån, icke kunna upptagas på längre tid, utan måste innan kort återbetalas, så kommer amorteringen och förräntvingen deraf att medtaga så betydliga summor, att bevillningen efter 2:dra och 3:dje artiklarne säkerligen för 1870 och nästföljande år måste, om nordvestra banan skall enligt denna plan fullföljas, mer än fördubblas. För vår del kunna vi emellertid icke inse någon nödvändighet att, i den mån af regeringen blifvit förutsatt, fortskynda jernvägsanläggningarne; och vi tro att det skulle både för den stora allmänhet, som med oro ser fullföljden i denna skala af dessa företag, verka lugnande och för byggnadspersonalens sysselsättning innefatta ett mera passande jemnmått, om under de trenne nästföljande åren (1869, 1870 och 1871) endast 2 millioner årligen för nordvestra banan anvisades, då, om sedermera, år 1772,1,770,000 och år 1873, 1,500,000 rdr användes, banan vid sistnämude års slut voro färdigbyggd. Härigenom undvikes äfven den häftiga och betydliga vexling cmellan byggnadsanslagen, som, om den kungl. propositionen antoges, skulle uppkomma, euvär anslaget för 1868 utgör allenast 2,000,000, så att man efter regeringens förslag, skulle först för år 1869 mer än fördubbla byggnadsmedlen, för att under de nästtöljande åren låta dem åter nedgå, år 1871, ända till !s:del af deras belopp år 1869! Af hvad skäl regeringen vidare uti den kungl. propositionen röjer en benägenhet att redan år 1870 börja fullföljden af östra och norra stambanorna, kunna vi icke inse; ty statens finanser kunna ingalunda till den tiden vara i det skick, att man kan tillåta sig dylika kostsamma och vidtutseende anläggningar. Om Ryssland, efter Krim-kriget, behöft samla sig, så är för Sverges inskränkta resurser en dylik hvila efter vår stora jernvägscampagne icke mindre behöflig; och det finnes icke, så vidt vi kunna se, någon trängande nödvändighet att nu genast återbörja så vidtutseende företag som de ifrågavarande, hvilka, en gång påbörjade, säkerligen skulle af jernvägsifrarne quandmöme och talrika lokalintressen fortdrifyas, om äfven många andra vigtiga föremål derföre måste blifva af staten försummade. Man har dessutom väl behof af någon tids lugn, för att ej begå något förhastande, synerligast i afseende på norra banans sträckning, hvilken några vilja afva dragen öfver Sala, andra öfver Dalelfven bra AA ne