Dagens Nyheter – 22 februari 1868, sida 2

Men ester några timmars väntan fick han ett så lydande bref: Min beskyddare. En man, hvilken såsom ni uppträder till en okänd och maskerad dams försvar samt sedan duellerar för hennes skull, måste ha läst romaner. Ni känner förmodligen till herr de Balzacs mycket lästa berättelse De trettio. Och ni kommer utan tvifvel ihåg Henri de Marsay, som en afton fann en vagn på boulevarden, steg upp i den och blef med förbundna ögon förd till flickan med guldögonen. Jag har visserligen inga guldögon, men jag är blond, såsom nyssnämnda flicka; och om ni vill mottaga er skyddslings tacksägelser och den belöning, ert vackra uppförande förtjenar, så infion er i afton klockan elfva på boulevarden mellan Taitboutoch Helder-gatorna. Ni skall der finna en droska, som väntar. Stig upp i den; en man skall sätta sig vid er sida och binda för era ögon. Biljetten saknade underskrift. Armand satt en stund försjunken 1 tankar, derefter utropade han: — Jag skall gå... jag skall gå, om också detta äfventyr skulle kosta mig lifvet... För att fördrifva tiden, hvilken syntes honom mycket lång — ty han skulle ha önskat att timmarne flugit såsom minuter — begaf han sig till italienska operan. Han satt på parketten, föga intresserad af den musik, som brusade i hans öron, och kastade likgiltiga blickar omkring sig. Plötsligen varseblef han i en loge ett blondt fruntimmer af bländande skönhet, och han spratt härvid häftigt till. Månne det var den maskerade damen? (Forts.)