Dagens Nyheter – 22 februari 1868, sida 2

Rätteg.och polisnyheter. POLISEN. Försnillningarne vid Låmgholmem voro i går åter föremål för ransakning i poliskammaren. Vid detta förhör, som leddes af polisintendenten Sundström och vid hvilket v. häradshöfding Odelberg fortfarande fungerade som åklagare, dertill förordnad af justitiekansleren, voro närvarande f. d. kommendanten vid Långholmen, major Tellander, förre befälhafvaren vid inre bevakningen å Långholmen, numera t. f. direktören vid Landskrona straffoch arbetsfängelse kapten Höckert, samt, för att upplysningsvis höras, grosshandlaren Ahlgren, notarien Brisman, doktor Klosterberg, skomakaremästaren Westrell, skräddaren Svensson och fanjunkaren Schultz. Victualiehandlandån Sjöberg och lumphardlaren Pfeiff voro äfven kallace, men uteblefvo, hr Sjöberg på grund af styrkt sjukdom. Häktade Wiberg var från fängelset upphemtad. Med detta förhör afsågs egentligen att få utredt, huruvida något underslef bedrifvits å Långholmen vid försäljningen af lump. Notarien Brisman, hvilken sedan 1861 eller 1862 haft uppdrag af fångvårdsstyrelsen att vara närvarande vid de å Långholmen två gånger om året företagna besigtningar å dervarande persedlar, tillhörande kronan och använde af fångarna, redogjorde omständligt för huru vid dessa besigtningar tillgått. Besigtningsnämnden hade utgjorts af en tjensteman vid fängelset (i stället för kommendanten, som sällan varit närvarande, utan dertill förordnat en annan som sitt ombud), en skomakare, hr Westrell, en skräddare, br Svensson, samt fångvårdsstyrelsens ombud. På den s. k. Smedjegården hade besigtningen försiggått på så sätt, att hvartenda plagg synats och antingen kasserats eller ock ansetts ännu en tid kunna begagnas. I förra fallet hade plaggen, (tröjor, byxor, skodon och linnen) genast slopsts, d. v. s. blifvit sönderrifna och kastats i en hög, hvarefter det, som dertill kunnat användas, begagnats till lagning af brukbara persedlar, men det öfriga blifvit betraktadt som lump och som sådan för fängelsets räkning såld. De efter Edmans försvinnande gjorda upptäckterna hade gifvit någon anledning till den förmodan, att besigtningen ej gått så ordentligt till, utan att underslef kunnat bedrifvas på så ES