Dagens Nyheter – 22 februari 1868, sida 2

Hapten Carlsunds 25-års-jubilewum. (Korrespondens till D. N.) Sistlidne måndag, den 17 februari, då jemnt 23 år förflutit sedan kapten Carlsund tillträdde sin befattning såsom chef för Motala mekaniska verkstad, firades med en fest, som säkert länge skall lefva i hvarje deltagares minne. Alla de arbetare, som för 25 år sedan befunnos vid verkstaden, hade nemligen af kapten Carlsund blifvit inbjudna att deltaga i en på värdshuset anordnad aftonmåltid, hvartill äfven flera andra voro inbjudna. Ankomsten af ett, af samtlige verkstadens bolagsmän undertecknadt, lyckönskningstelegram till den skicklige arbetschefen gaf ökad vigt åt dagens fest. Arbetareföreningens sångkör uppvaktade med ett par vackra stycken. Bland skålar, som tömdes, förekom en, af kapten Carlsund proponerad, för bolagets framtid, en för kapten Carlsund, på uppmaning, af pastor Hertzman — denna skål åtföljdes af verser, författade af Isidor K. — och en för de närvarande veteranerna bland arbetarne. Marstrands Tidning upphörde att utkomma med numret för sistl. onsdag. Red. säger, att företaget rönt så ringa uppmuntran af allmänheten, att den ej ser sig i stånd att fortsätta detsamma. Egendomsköp. Egendomen Nolhaga vid Alingsås har blifvit på ovilkorlig konkursauktion inköpt af hofmarskalken C. F.v. Mentzer för 248,000 rdr. Den var uppskattad till 350,000 rdr. —Ä LS — En mystisk tilldragelse i Paris. Den 15 dennes tilldrog sigi Tuilerierna en högst egendomlig, ännu i djupaste mörker höljd händelse. Framåt kl. 1 ee m. klättrade plötsligt en välklädd man med en apas vighet öfver det höga jernstaket, som skiljer Tuilerigården från Place du Carousell, just midtför den plats, der hofvagnarne bruka stanna. Derifrån ilade han med vindens snabbhet framåt Pavillon de VI Horloge, kastade dem åt sidan, hvilka sökte hindra honom, och framkom! så till kejsarens våning. Han trängde sig in ända i det rum, som ligger utanför kejsarens arbetsrum, men de der sig uppehållande adjutanterna och betjenterna lyckades fasttaga honom. . Då man derifrån afförde honom till poliskommissariens i Tuilerierna byrå, som ligger åt Scinen till, utstötte han erdast orden Jen veux å ses dames, Ankommen till kommissariens byrå, förhöll sig den temligen unge mannen i början ganska lugn, men sprang, då han ett ögonblick såg sig obevakad, fram till ett fönster och störtade sig ut genom detsamma. Om han hade för afsigt att fly, eller taga lifvet af sig, vet man ännu icke. Han fasttogs emellertid genast, ty han hade fallit i den graf, som skiljer Tuilerierna från kajerna och hade skadat sig illa. Han hade nemligen afbrutit venstra armen vid handlofven, fått en svår stöt i hufvudet och krossat näsan. Han affördes genast till Charite. Hans tillstånd är icke lifsfarligt, men är emellertid sådant, avt man icke ännu kunnat förhöra honom, och man vet der