skämmes, samt bredvid en del af fartygets last, som bestod af ull och hudar. Här voro under 70 dagar 150 personer sammanpackade, under större delen af resan i en tropisk hetta (fartyget gick södra vägen öfver Madeira) och erhöllo dålig och otillräcklig föda, otillräckligt dricksvatten och, det värsta af allt, ledo af de nedifrån, uppifrån och från sidorna kommande pestångorna, hvilka måste framkalla feber och andra sjukdomar. Dertill kom att passagerarne både på detta och det deröfver varande däcket oftast icke kunde komma upp för att tillfredsställa sina naturliga behof... Emigranternas behandling hade i alla afseenden varit öfvermåttan hjertlös. De sjuka fingo samma kost som de friska och allt extra, som de behöfde, taxerades oerhördt högt. En man betalade under resan omkring 90 rdr extra för öl och vin, för att kunna uppehålla sitt och sin sjuka hustrus lif. Man bade sökt göra troligt, att det var kolera som förorsakat den stora dödligheten; detta motsäges emellertid af besigtnings-juryns läkare, hvilka förklara att de sjukdomsformer, som vanligast förekommit, varit magoch tarm-katarr samt contagiös tyfus. Ombord Sanns hvarken läkare eller medikamenter: den enda kur kaptenen begagnade åt de sjuka var en besk. Betecknande är, att endast en af besättningen dog, och denne ende hade sin sofplats på mellandäck. Juryn beklagar slutligen i sitt utlåtande, att Förenta Staternas lagar gifva för få medel vid handen för att som sig bör bestraffa hjertlös behandling af utvandrare. Hrr kommissarier hafva derför föreslagit och Tyska föreningens förvaltningsråd i Newyork såsom sitt eget antagit förslaget, att till kongressen öfverlemna en petition, om att följande tillägg måtte upptagas i emigrant-passagerare-lagen af den 3 mars 1855. 1) Läkare skall finnas på alla emigrantfartyg, hvilka föra mer än 50 passagerare; böter för uraktlåtenhet härutinnan: 5000 dollars till lika fördelning mellan passagerarne och emigrationsfonderna. 2) Extradäck får icke anbringas på emigrantfartyg, vid äfventyr af 5000 dollars böter och återbetalning af dubbla passagerare-afgifter till hvar och en, som befordrats på ett sådant däck. 3) Skärpt tillsyn öfver indrifvande af de stadgade böterna för hvarje under resan afliden passagerare. 4) Makten att utkräfva skadeersättning skall öfvrlåtas på den, som lidit skada, emigranten sjelf. 5) Summariskt tillvägagående för att försäkra sig om skadeersättning. Vidare har nämnde förvaltningsråd beslutat utgifva en varning till tyska utvandrare, att för framtiden icke låta befordra sig genom hrr Zobert M. Sloman i Hamburg och A. Strauss å comp. i Antwerpen. Vederbörande myndighet inom Nordtyska förbundet vidtog, genast efter underrättelsen om ofvan omtalade emigranters öde, verksamma mått och steg för att för framtiden förekomma upprepandet af något dylikt. Enligt sednaste underrättelser har polisen i Hamburg redan inledt undersökning rörande förhållandena ombord på ofvan omtalade emigrantfartyg (Liebnitz), och det tillägges att man kommer att gå tillväga med all stränghet.