Dagens Nyheter – 21 februari 1868, sida 3

RUE SOGETI KRA mLidanden ombord på ett emigrant-fartyg. För någon tid sedan omtalade vi att enladdning tyska emigranter, hvilka afgått från Hamburg till Newyork med ett redarefirman M. Sloman i Hamburg tillhörigt segelfartyg, under öfverresan fått utstå oerhörda lidanden, hvaraf följden också blef, att af åe 344 emigranterna 105 dogo under öfverresan och 3 efter fartygets ankomst till Newyorks hamn. En så ovanlig dödlighet väckte naturligtvis stor uppmärksamhet i Newyork, ty om än dödligheten ofta varit rätt betydlig ombord på emigrantfartyg, hade dock väl aldrig något fartyg tillförene varit hemsökt till en så förtärande grad. Hela familjer hade dött, från andra hade döden skördat fader och moder; på ena hållet hade fadren gått bort från maka och små barn, på det andra hade mannen förlorat sin hustru. De tjenstemiän, hvilka i Newyork besigtigade fartyget, frågade några små gossar och flickor efter deras föräldrar; de stackars små pekade på hafvet och snyftade: Der nere! Hvarje emigrantfartyg, som ankommer till Newyork, inspekteras emellertid på det sorgfälligaste af de s. k. Commvissioners of Emigration (emigrant-kommissarier), 10 aktade och oväldige män, af hvilka sex utnämnas af guvernören, under det att de öfriga utgöras af hrr mayors i Newyork och Brooklyn och presidenterne i Tyska och Irländska föreningarne. Denna jury, hvars ändamål just är att emigranterna så i ett som annat afseende behandlas och befordras i enlighet med gällande lagar och författningar, inställde sig i vanlig ordning till besigtning, och efter deras berättelse lemna vi en skildring af det tillstånd, i hvilket de funno fartyget, och hvaraf man kan göra sig en föreställning om de lidanden, som de arma menniskorna utstått under den långa öfverresan; fartyget var nemligen omkring 9 veckor på vägen. Som man ombord var fullt beredd på kommissariernas ankomst, hade naturligtvis allt gjorts för att utplåna spåren af eländet; man hade, bland annat, upprepade gånger spolat och genomrökt fartyget. Detta oaktadt hade man icke lyckats afplana den smuts, som betäckt väggarna, och besigtningsjuryns inspektor berättade, att då han straxt efter fartygets ankomst kom om bord, voro både fartyg och passagerare dränkte i smuts och det fanns knappast på trappor och ledstänger en så stor ren fläck, att han der kunde sätta fot eller hand. Mellandäcket saknade nästan alldeles ventilation, och under resan hade icke någon gång ett fönster eller så kalladt oxöga varit öppnadt. Det var emellertid i allmänhet just icke sämre än mellandäcken på andra emigrantfartyg. Deremot var det understa däcket en fullkomlig pesthåla, hvars atmosfer måste döda den friskaste menniska. Dager till detta rum nedsläpptes endast genom en af luckorna i öfra däcket; det var således nästan mörkt dernere. Under resan hade man försökt att upplysa. hålan med några lyktor, men luften var så oren att ljusen slocknade. Detta däck vax anbringadt omedelbart ofvanpå kölrummet, der, som man vet, det utifrån inträngande vattnet samlar sig och för