Dagens Nyheter – 21 februari 1868, sida 2

häkte. — Hon hade förut tjenat vid Berga och sände sålunda till lokalerna. På måndagen hade 10n gömt sigien lada vid Fiskarå och vid midnattstiden, genom att bryta sig in i stallet, lycsats åtkomma hästen, hvarefter hon åkt till Bersa och der tillgripit gödkalfven samt sedan i traf kört in till hufvudstaden: RÄDHUSRÄTTEN. Mordet å arbetskarlen Håkanssom. Ransakningen med för detta mord misstänkte f. mjölnaren Eklund och hustru Håkansson fortsattes i går i rådhusrättens 4:de afdelning. Ytterligare vittnen hördes, utan att dock några upplysningar af vigt vunnos. Undersökningen uppsköts till nästa torsdag för inkallande af några flere vittnen, hvilka denna dag uteblefyo. När man inte får bränvin, så tar man klockor. Samma dag afslutades i rådhusrättens 5:te afdelning ransakningen med arbetskarlarne A. V. Jansson och A. A. Rehnberg, den förre anklagad för stöld at en klocka från en läderhandlare Andersson, i hvars bod vid Hötorgsgränd Jansson i sällskap med omnämnde Rehnberg innevarit och velat köpa bränvin. Rehrberg frikändes från allt ansvar. Jansson åter dömdes att för fylleri böta 10 rdr, samt 75 rdr för det att han af okynne och öfverdåd frånryckt handlanden Andersson dennes klocka och stört hans hemfrid. Stöld af pantsediar. Vid samma afdelning afslutades härefter ransakningen med ypglingarne Julin och Schnitz, anklagade för stöld af 17 pantsedlar från sin värdinna, en enka Rylander. Julin, hvilken är öfver 15 år gammal, dömdes, för 1:sta resan stöld, att hållas till straffarbete i 9 månader, och Schultz, som ännu ej uppnått 14 års ålder, att med aga rättas. En jättehistoria. Slutligen förekom åter till handläggning det från den 6:te dennes uppskjutna målet mellan fabrikören Carl Fredrik Danson, kärande, och optiske instrumentmakaren Johan Erik Rasmussen, svarande, angående kontraktsbrott rörande en jätte. Ordf. Ha vi nu parterne här personligen? Den på kärandesidan stående. Nej, jag är bara ombud för Danson och heter Barck. Ordf. Jaså; nå, å svaranden är personligen här?... Nej, det är ju stadstjenar Ahlström, som är ombud, ser jag. Ahlström. Joho. Barck. Jag får härmed äran öfverlemna en skrift från Danson. Ordf. (läsande). Danson yrkar ansvar å Rasmussen, som ej kontraktsenligt redovisat... åberopar stämningen... hm, hm... anhåller att Rasmussen måtte vid 50 rdrs vite förklaras skyldig inställa sig personligen. Rasmussens ombud (framstickande ett papper). Får jag lof? Ordf. (läsande). Rasmussen bestrider käromålet ... jaha, vill... vill bli ersatt med 10 rdr (till Dansons ombud). Hör nu, är det slut med jättens förevisning? Dansons ombud (bugande sig, i dröjande ton). Ja, om... om inte rätten anser... så... Ordf. (förargad). Nej, rätten anser ingenting om den saken; den frågar om jätten förevisas ännu? Ombudet. Ja, si det vet jag inte. Ordf. (till Rasmussens ombud). Vet Ahlström om jätten förevisas ännu. Ahlström. Nej, hur skall jag kunna veta det! Ordf. Ja, ombuden känna ingenting; de kunna således ej heller någonting uträtta för målets utredning. — Målet uppskjutes till den 27 februari, då parterne skola sig personligen infinna, vid vite at 10 rdr för hvardera.