Dagens Nyheter – 21 februari 1868, sida 2

som en mor uppgifver då hon får veta att hennes barn af döden blifvit henne frånryckt. Derefter sjönk hon maktlös ned på en stol och svimmade. Brefvet föll ur hennes hand. Det var skrifvet af en vän till herr Octave de Verne, och deri meddelades att nämnde unge man blifvit dödad i en duell af markis Gontran de Lacy. Under åtta dagar sväfvade baronessan de Mort-Dieu mellan lif och död — och Emanuel vakade vid: hennes hufvudgärd. Men efter hand tog ungdomen ut sin rätt, krafterna återkommo småningom, och då hon tänkte på den bedröfliga framtid, hon hade framför sig — ty sedan hon förlorat den enda varelse på hvilken hon pligtskyldigast koncentrerat all sin ömhet, återstod ju ingen eller intet, som band henne vid lifvet — fästades hennes uppmärksamhet på Emanuel derigenom att han tryckte en brännhet kyss på hennes hand. Och han sade till henne: — Vid trettio års ålder har man ännu mycket att hoppas. Det går icke an att man redan då misströstar. Tillåter ni ändå ej till sist att jag får skapa er lycka? Fru de Mort-Dieu hörde hans tal, och hon drog icke tillbaka sin hand. Emanuel till öfverste Leon. Min bäste öfverste. Jag gifter mig om åtta dagar med fru baronessan de Mort-Dieu. Jag har för henne uppgifvit min förmögenhet till en summa, som understiger dess verkliga belopp med en million francs. Denna million är det min mening att skänka vår fattige vän baronen, som icke har mera af ätten Mort-Dieus blod i sina ådror än ni eller jag. Såsom ni ser, triumferar förbundet, och om