Dagens Nyheter – 20 februari 1868, sida 1

as alla postkontor; annonser deritfrån insändas med att å andra sidan det med skäl öfverallt ropas: Nöd! och Bröd. Och frågar man: hvems är skulden? så vill man icke, antingen för att undgå såra egna intressen eller af egenkärlek, af stolthet eller af annan svaghet, ut med det nära till hands liggande svaret: Vi sjelfva äro skulden; — ja, vi sjelfva ! dristar jag säga, ty huru använda och bruka vi de gåfvor, som år från år gifvas oss af en mild försyn, huru hafva vi sökt att med dem tillgodogöra icke allenast eget utan äfven andras, de mindre bemedlades, dermed förknippade intressen och fördelar? Omständigheterne hafva hittills gynnat en del företag och mången har lyckats, att i form af kassaskåp uppställa sin afgud — penningen; der detta skett, har det kanske ofta, utan att medlen vidare kommo i betraktande, försiggått och tillkommit på ett sätt, som icke i ringaste mån bär något tecken af menniskokärlek, hvilken sällan tages i betraktande, då det är fråga om att förvärfva; och i detta hänseende torde mången finnas, som icke står tillbaka för slafegaren, hvilken icke frågar efter om han säljer bomullen eller den menniska som bär den. Eller hvad tänka vi väl på eller efterfråga, då vi tillverka och sälja ut milliontals kannor bränvin i landet? Månne någon tänker på att det är ett stort antal landsmäns frid och lycka vi sälja! Om vi döda, sarga, förföra eller störa en menniskas hemfrid, så äro vi hemfallna under lagens stränghet; tillintetgöra vi en grannes korneller potatis-gröda, sker detta icke onäpst; men om vi genom egen tillverkning eller införskrifning af millioner kannor sprit beröfva många menniskor deras nödtorftiga bergning, om vi derigenom bringa hundrade likar i fängelse, beröfva hundrade bröder deras hem, deras trefnad, deras husliga lycka, deras sällhet för tid och evighet, så har den borgerliga lagen derför icke något stadgande om ansvar! Men den kristliga lagen står dock qvar, och den bjuder annorlunda! För att icke komma i delo med de dristiga tänkare, som ejtro att Herren straffar ett folk för deras missgerningars skull, säger jag blott att ingen bryter ostraffad mot naturens lagar; och detta straff skall obevekligt som naturlagarne sjelfva följa på brottet, om vi utan hejd och begränsning förvandla våra medelmåttiga skördar af korn och potatis icke till bättre näringsämne, utan till ett koncentreradt fluidum, som, likt kinesens opium, en tid dårar menniskan med roliga hallucinationer, tills dessa omsider, i delirium tremens, blifva till ett helvete, och menniskan, Guds afbild, -sänkes under de oförnuftiga djurens nivå. Då potatisen, som trifvas i våra nejder och icke sällan gifva rika skördar och blifvit ett hufvudsakligt födoämne i vårt land, nu i stället, genom dess förvandling i flytande form, uppjagas till ett pris af 8 å 10 rår tunnan, så frågas med rätta: huru skall den mindre bemedlade kunna lefva och försörja sig och de sina, enär en arbetsdag om vintern, (om nemligen arbete då kan erhållas) inbringar blott 50 å 60 öre? Följderna äro lätt insedda: fattigdomen står för dörren — den blifver snart en hvardagsgäst — de svårare följderna, som bränvinet förorskar, bekräftas af våra statistiska uppgifter, bestående uti alla möjliga brott, samt förfärliga sjukdomar. Och huru kan det annorlunda vara, då bränvinet skall tysta den från samvetet ropande rösten på bättring! Bränvinet skall ju med sina gyckelbilaer verka, att man glömde barnens jemmer och hunger efter bröd, hustruns tårar och förebråelser, tanken på ett sköfladt bo, hvars innehåll vandrat till krogen, dessa samhällets privilegierade tartarer, slutligen, då måttet af elände ändtligen är rågadt, höjes handen, för att göra slut på ett det uslaste lif, och så kommer onekligen evigheten! Det är visserligen en förfärlig fråga till en fader eller moder åt en förfallen son: Hvad skolen I göra med honom ? synnerligast om de hafva försummat att vidtaga sådana åtgärder, som antagligen kunnat motverka hans förfall; men vida svårare och tyngre måste detkännas, då en gång historien frågar: Svea folk, hvad har du åtgjort för att från dryckenskapslasten och dess vanära rädda en stor del af dina söner? Mörk är i sanning taflan, men vi vilja säga till den som tviflar på dess sanning: gack ut på gator och gränder, besök krogarne, och du skall blifva om än ett ofrivilligt, dock ett ojäfaktigt vittne till taflans sanning. Efter vidare utveckling af att uppfostran och fängelse ej förslå att motverka det onda, kommer talaren till det förslaget att under loppet af 25 3 50 år småningom genom lagstiftningen minska bränvinsbränningen till 4 millioner kannor om året. Te Detta tal torde ha väsentligen bidragit att framkalla O. B. Olssons motion om bränvinsbränningens inställande detta år. Majoriteten af andra kammaren ansåg den åtgärden alltför brådstörtad, men motionen understöddes dock af många röster. hum fragstalkimada mf PW RÅ sn OG