Dagens Nyheter – 20 februari 1868, sida 1

Sverges största onda. Det är bränvinet, giftdrycken, som vållar den mesta fattigdomen och de flesta brotten, som betungar fattigvården och befolkar fängelserna, dödar kroppen, förslöar själen och förderfvar hjertat. Angående denna drycks förderfliga följder hölls ett tal vid en afskedskollation, som egde rum i början afjanuari månad å Röinge gästgifvaregård för riksdagsmannen 0. B. Olsson från Vestra Göinge domsaga i Kristianstads län. Detta yttrande (förmodligen af Kristianstadsbladets redaktör, herr Karl Möllersvärd) är anmärkningsvärdt icke blott för sitt innehåll, utan äfven derföre att det afgafs i skötet af ett bland de största bränvins-bränningsdistrikter i langt. Vi meddela här åtskilliga utdrag deraf: Otvifvelaktigt har representanten för en stor menighet ett ansvarsfullt kall att utföra, och detta kännes säkerligen i dessa dagar mer än vanligt tungt, då han besinnar att han med sitt votum skall vara behjelplig att befrämja sina valmäns och ett älskadt fäderneslands lyeka och välgång, tyngre blifver det, då han ser, att den bästa vilja icke kan lyckas, bland annat, för vår fattigdoms skull, att realisera de förslager, som en innerlig kärlek att befrämja allmänt väl dikterat; men tyngst måste det kännas, då en inom en stor del af landet felslagen skörd gäckat så mångens förhoppning och hungren hemsökt så mången broders boning. Visserligen har såväl staten som den enskilda välgörenheten skyndat att lindra de med denna hemsökelse förknippade sorger och bekymmer, men folkets representanter tillkommer det, att såvidt möjligt är, återställa det normala förhållandet i statsorganismen och vidtaga sådana mått och steg, som enligt mensklig beräkning kunna inågon mån förebygga dylika rubbningar. Fn Tal. erkänner härefter att mycket blifvit förbättradt på den sednare tiden, men erimrar