Dagens Nyheter – 15 februari 1868, sida 2

Edman hes dem gjort betydliga uppköp årligen at diverse varor, hvilka skulle varit afsedda för hans enskilda handel, och ej för fängelsets behof; hvarjemte major Tellander, för bestyrkande af dessa varuköp, hade fått låna 12 st. qvitterade, af Edman betalda räkningar på sådana varor, hvilka qvitton till poliskammaren öfverlemnades. Major Tellander lemnade äfven ett från fångvårdsstyrelsen år 1866 erhållet afskedsbetyg, hvari nämnde styrelse vitsordar hr T:s nit och ordentlighet vid fullgörandet af sina pligter som kommendant å Långholmen, yrkande hr T. att detta intyg, såsom innefattande fångvårdsstyrelsens omdöme om hans förhållande under tjenstetiden, måtte i protokollet intagas. Med afseende på de förråd, som Edman för enskild räkning haft vid Långholmen i och för den nämnde handeln upplystes, att dessa varit inrymda i samma magasiner eller förrådsbodar, hvari kronans effekter för fångarnas underhåll förvarats, och att ingen annan än Edman sjelf samt till en del häktade Wiberg haft reda på, hvilket som tillhörde kronan, och hvilket var Edmans egendom. Fyra vittnen hade blifvit inkallade för att denna gång unpplysningsvis höras. De hade alla varit i major Tellanders tjenst under längre eller kortare tider. Hvad de hade att upplysa var hufvudsakligen följande: På reqvisition af major Tellander hade kamrer Edman ett par tre gånger utlemnat såpfjerdingar, hvilkas innehåll användts i majorens hushåll; likaledes Lade ett af vittnena, numera kuskhustrun Ek, på tillsägelse ömsom af majoren T. ömsom af hans fru, hemtat å kamrerarekontoret ljus af talg och stearin pundvis äfvensom vid åtskilliga tillfällen fångbröd, bestående af mjuka brödbullar, hvilka dock altid betalats kontant. Ett annat vittne, Emma Gustafva Höglund, som tjenat hos major Tellander från våren 1859 till 1860 på hösten, berättade, att en gång hade från fängelset kommit upp några stufvar kläde och dito buldan, af hvilka det förra blifvit användt till en ytterkappa åt majoren och till kläder åt hans gossar, och af det sednare, eller buldanet, hade gjorts lakan och handdukar för major Tellanders hushåll. Major Tellander svarade härpå, att hvad såpan anginge, så var den köpt af Edman ; af ljusen åter hade han haft vissa pund i sin lön och hemtat dessa så småningom och efter behof ur fängelsets förråder. Rörande klädet upplyste major T., att han åtagit sig att leverera ett visst antal uniformspersedlar till flottans härvarande station, och hade dessa kläder tillverkats af fångarne. Vissa alnar kläde hade blifvit lemnade till hvarje plagg, men när det gifna antalet parsedlar var färdigt, fanns en del kläde öfver — äfvensom buldan, som begagnats till foder — och detta öfverskott hade delats mellan kommendanten och arbetsföreståndaren på så sätt, att den förre tagit 25 och den sednare fått 1,. Det är vanligt, upplyste major Tellander, att den, som åtager sig leveranser af kläder för kronans räkning, får oftast högst betydligt öfver af det tillmätta tyget och att detta alltid anses tillhöra leverantören. Att fångbröd som oftast köpts berodde derpå, att hr T., såsom kommendant, hade skyldighet att tillse huru brödet var beskaffadt, och att han haft rättighet att för detta ändamål, utan betalning, hemta bröd ur kronans förråd, men likväl låtit betala hvarje bulle, som hemtats. På förekommen anledning upplyste major Å Tellander äfven, att af de fyra vaktknektar, som äro anställda på Långholmen, hade major T. hatt en för sin egen räkning och ansett sig ega denne, som åtnjuter lön af kronan, så uteslutande till sin disposition, att han medtagit honom på resor till olika trakter af landet, då permission varit honom lemnad. Wiberg tillfrågades slutligen om han tillsagt någon skeppare att segla från bryggan vid Långholmen med en vedlast till expeditionssekreteraren Vougts nära intill belägna landtställe, och medgaf han detta så tillvida, att den ifrågavarande skepparen legat med sin skuta utanför Långholmen, och att tillsägelsen blifvit verkställd på befallning af kamrer Edman. Målet förekommer ånyo nästa fredag. RÄDHUSRÄTTEN. Stöld af pamnmtsedlar. På rådhusrättens 5:te afdelning hölls i förrgår ransakning med två å arbetshuset intagna pojkar, Julin och Schultz, anklagade för att hafva från en äldre qvinna stulit 17 pantsedlar, hvilka de pantsatt hos åtskilliga pantlånare, hvarefter de sönderrifvit de qvittenser pantlånaren lemnat dem. Sedan de unga brottslingarne erkänt, och sea I. 11 åa. I FO 1. banan Aan