— Försnillningarne på Långholmen är föremål för polisens ransakan och allmiänhetens samtal. Hittills har ej blifvit med visshet utrönt något annat, än att kamreraren vid fängelset, Edman, under längre tid försnillat ved och att hans biträde varit medvetande derom och behjelplig dervid. Men nästan visst synes det ock vara att andra underslef blifvit begångna på hvarjehanda sätt, kronan till betydlig förlust. Det märkligaste vid denna sak är icke att en tjensteman vid en statens anstalt förfarit oärligt, men att han i lång tid iunnat göra det utan ait hans oredlighet blifvit angifven, fastän han varit omgifven af så många spejande ögon, eller uppdagad, fastän hans förvaltning och räkenskap varit kontrollerade och reviderade af kommendanten å, fästningen, af fångvårdsstyrelsen, af kammarrätten och slutligen af statsrevisionen. Ofta har varit satt i fråga om dessa mångdubbla kontroller, som nästan alla med penningförvaltning betrodda tjenstemän äro underkastade, göra gagn för de betydliga summor de kosta; och händelserna på Långholmer gifva ny och förstärkt anledning till tvifvel derom. tm UR