Dagens Nyheter – 12 februari 1868, sida 3

af sin värd att med värdfolket tillbringa en afton och dricka 16 — i parentes sagt en dryck som händelsevis var för dessa svenskars smak den sämsta de kunde bjudas på, men efter många svårigheter hade de ändtligen fått nod tget och man tackade och tog afsked. Vid månadens slut fick man nöjet på dessa herrars hyresräkning äfven se två koppar t med bröd upptagna. En bekant gammal landskapsmålare från Norge, som i många år bebott ett hus, beläget i en trädgård, och hvars blickar alltid hade motstått frestelsen af den förbjudna frukten, låg en vacker dag i sitt fönster, då värden kom förbi, bärande äpplen, och frågade om han hade den oskattbara äran att få bjuda på några; målaren jakade och erhöll han en tallrik full, hvilket fröjdade honom storliga; men tänken eder hans förvåning, då han vid månadens slut allvarligt studerar sin räkning och finner dessa ord : en tallrik äpplen så och så mycket. Ej underligt om man medå sådana föredömen låter portmonäen med sitt innehåll (ifall det finns något) hvila så djupt i bröstfickan som möjligt. Utomordentliga förberedelser äro i gång till den stundande Carnavalen, och det är märkvärdigt att se, med hvilket allvar dessa narrar likt barn leka på de så kallade Carnavals-sittringarne; — man kan i Stockholm, om det än vore en sanning, icke säga: Min herre, ni är en narr; här kan man säga detta, och bli omtyckt till på köpet. I Malkasten bereder man sig äfven till stora Carnavalsfesttåg, hvilka skola ledas af Kindler, Vautier och Bosch och i hvilka äfven en del Skandinaver skall deltaga som Egyptens prester. Om de skola vara tysta, förmäler icke historien, men troligt är det. N.N. TOT VAT VIE FO MOVES NOST ESSERESTYSN TT RNAEEKTNENET SSRATTE SS ROT NTRTNAASSENET AS