Dagens Nyheter – 12 februari 1868, sida 1

Skogsstölderna i Norrland. De sedan någon tid pågående undersökningarne angående de egentliga upphofsmännen till en del skogsstölder i Norrland ha, som oss synts, icke gjort det fullt klart att de utgått från Baggböle sågverk, tillhörigt hrr Dickson comp. i Göteborg. Men nu ha till skogsstyrelsen härstädes inkommit handlingar och intyg, hvilka ställa nära nog utom tvifvel, att Baggböle sågverks folk uppmanat och uppmuntrat inbyggare i orten till att olofligen afverka timmer. Sågverkets egare hafva med utdrag af sina kopieböcker ådagalagt att de förbjudit sin förvaltare på Baggböle att köpa olofligen afverkadt timmer, men det förefaller otroligt att de icke skulle hafva under åratal upptäckt att detta förbud blifvit ständigt öfverträdt. Ur de ifrågavarande handlipgarne meddela vi till en börjau utdrag af en skritvelse från skogsinspektören i Westerbottens län, hr A. M. Österdahl, till konungens befallningshafvande: Til k. m:ts befallningskafvande i Umeå. Uuder min sevaste inspektionsresa efter Vindelns elfdal inom L:ppraarken utrönter, att ekogsåverkningarne der fortfarande bedrifvas I större skala äd annorstädes icom länet. Den åverkan, som på senare tider visat sig, att genom barkning och ichuggningar skada träden, har efter nämnde elfdal ipynnerhet tilltagit. På detta sätt verkställes åverkan mångdubbelt både fortare och tystare än om träden fällas. GerPingsmannen riskerar ej gerna att under en sådan åverkan blifva öfverraskad. Da träd, som barkas, skadas endast så mycket alt de ej videre kunna fortväxa, utan afiaga fort i duclighet, hvarföre de icke vidsre kunna qvarhållas; och vid åverkan genom balfbuggning göres ej mera arbete, än att träden ej kunna motiå förat ivträffande storm. Man skulle kunna tänka sig, att en dylik åverkan någon gång kunde ske af okyone, om ej förhållandet vore att denna åverkan scnust blifvit be