Dagens Nyheter – 12 februari 1868, sida 1

ESS SSE ORTOSER SSR EST rna ONA De sednaste dagarnes telegrammer från utlandet hafva underrättat om en stark spänning mellan preussiske ministerpresidenten Bismarck och det konservativa partiet inom andra kammaren. Anledningen härtill är följande: Då konungariket Hannover blef införlifvadt med Preussen, egde det en samlad skatt af omkring 50 millioner rdr rmt och önskade behålla den för vissa allmännyttiga ändamål För att försona missnöjda sinnen i landet lofvade hr Bismarck, och lät äfven konungen lofva, Hannoveranarne att de skulle få sin vilja fram i detta fall. I enlighet härmed lät han till riksdagen afgifva proposition. Den mötte starktmotstånd inom andra kammaren, och detiaickeminstfrån den högra eller konservativa sidan. Då förklarade hr Bismarck, att denna sidas medlemmar icke voro valda för att göra opposition mot regeringen; att han icke heller väntat någor sådan i en sak som af politiska skäl låge regeringen så nära om hjertat och der den satt sitt ord i pant; att en regering måste hafva ett parti att stödja sig på om den skulle kunna handla med fasthet och kraft; att om regeringen icke kunde lita på den konservativa sidan skulle den nödgas göra eftergifter och öfverenskommelser med andra partier, hvarigenom regeringens handlingssätt måste blifva vacklande. Ministerpresidenten vann genom alla sina både enskilda och offentliga bemödanden icke seger. Regeringens förslag blef icke antaget, utan kammaren gillade med 197 röster mot 192 ett förslag af en kammarens ledamot, att ett anslag af omkring 1,300,000 rdr (motsvarande något så när räntan på den hannoverska statsskatten) skulle beviljas på ordinarie stat åt Hannover, att dermed bestrida vissa utgifter inom den provinsen. -— Praktiskt blef regeringens ändamål vunnet, men icke på det sätt som den lofvat Hannoveranarne. Gretve Bismarck begärde i anledning häraf pernrssion, och presidentskapet i ministeren är nu tills vidare uppdraget åt finansministern. Allt detta har icke för oss någon större betydelse, men i sammanhang med denna sak står något som är af stort intresse såsom föredöme för andra länder. Både i sitt lagförslag och under öfverläggningen om detsamma tillkännagaf den preussiske statsmannen att han önskade en decentralisation af förvaltningen. Det är hvarken nödigt eller nyttigt, sade han, att äfven de minsta mål skola vandra från alla landsorter genom fem. instanser till Berlin för att der afgöras. Härigenom äro nu departementernas byråchefer å ena sidan och landtgensdarmerna å den andra de egentliga maktegande. Regeringen ämnar derför föreslå riksdagen att hädanefter årligen anvisa en viss swmma af statsverkets inkomster åt hvarje provins, att af densamma, enligt dess provincialständers (landstings) beslut användas till provinsens vägar, sjukhus, boksamlingar och andra ändamål. Ett förslag i samma syfte väcktes här under förra riksdagen, men vann icke framgång. Den dagen måste dock komma, då riksdagen skall beträda den vägen till större kommunal sjelfstyrelse.