Dagens Nyheter – 11 februari 1868, sida 2

Frågan om kommunalreformen. Styrelsen för arbetareföreningen i Stockholm har till arbetareföreningarne i riket affärdat följande skrifvelse: Till arbetare-föreningarne i Sverge! Ehuru k. m:t i december månad 1866 tillbakavisade de från ett stort antal medborgare i fyra städer inkomna petitioner, att regeringen ville taga initiativ till ea reform af nu för den kommunala rösträtten gällande bestämmelser, och ehuru man kunde synas ega ringa anledning ant:ga, att h m:ts regering, gzom under den korta, sedandess förflutna tiden ej undergått väsentliga personalförändringar, skulle nu mer än då vara benägen att gå önskningarna om ofvannämnda reform till mötes, har Stockholms arbetareförening likväl funnit sig af sin pligt manad att ej stillatigande och utan protest fördraga det nuvarande tillståndeis olägenheter, eller overksamt afbida att en aflägsen framtid skall medföra en förändring till skänks åt dem, som ej ansträngt sig att densamma vinna. Dels vill ej arberareföreningen, för sin del, gifva något grundadt skäl till det påståendet ått folket är likgiltigt för den ifrågavarande reformen. Dels säger henne erfarenheten att, om ock i en så klar och enkel sak som denna, svårligen några nya och bättre ekäl för reformen kunna läggas tiil dem som redan i åratal anförts, en stor del af reformen3 motståndare dock skola gifva vika i samma män snarare, som de blifva öfvertyzade, att bakom reformfordringarne står en stark och allmän folkmening. Derför vill Stockholms arbetareförening, i hvad på henne ankommer, vinnlägga sig om att ej frågan, sedan den nu blifvit på allvar väckt, må ånyo slumra in, och föreningen har derför beslutit att till k. m:t inlerna en petition. Meninseende, att reformen skulle genom ett allmänt, i samma riktning gående uttalande från ett större antal arbetareföreningar i landet, erhålla ett kraftigare stöd än måhända för närvarande på något annat sätt vore möjligt, tager sig Stockholms arbetareföreniog friheten att vända sig till samtliga de inom landet varand2 arbetareföreningar för att anhålla om eder medverkan. Ebu:u för Stockholms stad särskild kommunalförfattning är gällande, så, och då för en fullt tillfredsställande löening af frågan ej mer än en, för alla rikets kommuner giltig priucip fiunes, har Stockholms arbetareförening trott sig med fullt skäl kunna betrakta denna angelägenhet såsom för hela landet gemensam utan undantag. Frågans omät liga vigt åter har föranledt föreningen att, ehuru