Dagens Nyheter – 11 februari 1868, sida 2

Oo Ater ett offer för bränvinet. Efterföljande har blifvit oss meddeladt af en Stockholmsbo: Då jag för ett par dagar sedan, vid sjutiden på aftonen, gick bort, för att på en stund besöka en vän, såg jag vår portvakt såsom vanligt sitta vid sin lilla lucka; men när jag vid pass klockan tio återkom, låg den starke, 483-årige mannen död på sin säng, och den arma enkan uppfyllde det lilla rummet med sin bittra klagan och gråt. Det var i sanning en dyster scen. Det sista ord den aflidne fått säga sin hustru, med hvilken han under 13 år varit förenad, var en bannande svordom öfver henne, som icke lemnade honom mera penningar, att föra till krögaren. Med eden bortdöende på läpparne, aflägsnade sig den redan halfdruckne mannen, och en tjenarinna, som mötte honom, hörde honom mumla mina dagar torde väl snart vara räknade, och så bar det af till krogen, der han troligen satt sin klocka, hvilken saknas, i pant för det sista ruset. Derefter återvände han till sin lilla portkammare och — somnade, för att aldrig mer uppvakna. I berusadt tillstånd, midt uti sitt syndalopp, utan tid till en enda bön eller suck, trädde han in i evigheten för att gå till mötes den eviges och rättfärdiges dom. Bränvinet hade mördat hans kropp, beröfvat samhället en medlem, för hvilken det öppnat en förtidig graf, och detta är nu blott ett af de tusende sinom tusende offer för den usla rusdrycken. Huru många enkors och faderlösas tårar ropa icke på hämnd öfver såväl giftblandarne, hvilka med lugnt samvete, under inflytande af lumpet vinstbegär, kunna af Guds dyrbara gåfvor tillreda den hemska drycken, som ock öfver dem, hvilka tagit till sin lefnads uppgift att utportionera densamma. Huru skulle icke hvarje sann fosterlandsvän med glädje helsa den dag, då sjelfva hedern förbjöd denna rysliga industri, och den vinstbringånde handteringen betraktades med afsky. — Derpå skulle alla vinna, men ingen i verkligheten förlora. Den dagen skulle ock snart vara för handen, om hvar och en i sin stad och med den gåfva Gud förlänat arbetade derpå. Första steget dertill är tvifvelsutan framhållande af exempel, sådane som ofvanstående.