Dagens Nyheter – 6 februari 1868, sida 3

hafva en oinskränkt frihet, dess aniag skola ostörda utveckla sig, hvarigenom sjeliständighet och bestämdhet i karakteren m. m. skulle framkomma. Men detta kan säkert leda in på en farlig väg. Den ytterliga strängheten är ej mindre förderflig, ty om den skulle lyckas undertrycka de dåliga anlagen, så förqväfver den säkert äfven de goda. En medelväg torde vara behöflig här, som i andra fall. Om barnet visar fallenhet för lättretlighet, så bör denna retlighet stäfjas. Barnet kan hafva ett retligt lynne af sjuklighet eller hunger, men denna framkallande orsak bör, så vidt möjligt är, undanrödjas. De retliga böra vänjas vid lekar, vid arbete, vid ordning och lugn. Om det med häftighet vill göra sin vilja gällande, så måste föräldraviljan med lugn och allvar sättas emot. I tid bör det verkas på öfvertygelsen om nödvändigheten af lydnad och stillandet af godtyckliga nycker. Det är endast uti uppfostran och sann gudsfruktan, man kan hoppas på ett tillförlitligt medel, der anlaget för denna passion är framstående. Här kan behöfvas en allvarsam strid under hela menniskans lifstid, men det är en ärofull strid, emedan den gäller ej mindre än att rädda sin timliga och eviga lycka. Har man lärt att beherrska utbrotten af vrede, så kan man tid efter annan lära, att äfven tillbakavisa de besvärande anfallen aflättretlighet, elakt lynne, afund, hämndkänsla, hvilka likt ett gift anfräter vår bättre menniska, förtorkar och förlamar vår verksamhet och vår trefnad. Har man sett det oanständiga, det fula, det vidriga hos en af vrede beherrskad person; har man rätt betraktat vådan och olyckorna af denna passion, som, lik en våldsam eld, förstör allt på dess väg, så måste det uppväcka en allvarlig vilja att hämma den, innan den fått öfvervälde. Föreställningen, att de motsatta dygderna: sagtmod, fogsamhet, mildbet, lugn beherrskning skulle vara svaghet, är alldeles falsk. Det är tvärtom svaghet i öfverilning, häftighet och vrede, men den verkliga styrkan ligger i lugnet och beherrskningen, och hvarföre icke säga: uti mildheten. Ofverilningen och häftigheten förlöper sig och går miste om målet, lugnet och beräkningen deremot uppfatta och beherrska situationerna, samt uppnår sitt mål.