nen passerade midt på natten en mindre dunge, Kommen helt nära ett träd, tyckte han sig på ett al dess nedersta grenar urskilja en större fogel, utan att dock dervid fästa någon vidare uppmärksamhet förrän fogeln plötsligen sköt ner från trädet med sådan fart, att drängen föll omkull. I detsamma grep djuret honom om ena benet och då han sökte afvärja anfallet med högra handen, blef äfven denna fångad af den sällsamme fogelns skarpa klor. Det lyckades dock slutligen drängen att fatta djuret om halsen och dymedelst i det närmaste qväfva det, hvarefter några dråpslag mot trädet slutligen kom det att utandas sin sista suck. Den djerfve fogeln befanns då vara en gammal kungsörn, mätande 6! fot mellan vingspetsarne. Djuret befann sig i ett ytterst afmagradt tillstånd och skulle säkerligen aldrig utan hungerns mäktiga sporre vågat sig på en strid, hvari det till slut måste bli besegradt. Den så oangenämt öfverraskade drängen slapp undan med några skråmor i handen, oberäknadt några dugtiga örfilar at örnens väldiga vingar. URESOTESASIDSELINON TAR