Dagens Nyheter – 6 februari 1868, sida 2

af jagten och befann sig i den lugnaste och : gladaste sinnesstämning, insomnade djupt och. sof hela natten. Den sednare deremot förblef vaken. Omkring midnattstiden då alla menniskor på slottet voro försänkta i sömn, steg han upp och begaf sig genom en bakport ut i skogen. Han var viss om att ingen märkte, det han aflägsnade sig. Han följde den skogsstig, som ledde från Montgory till Portes, den väg hvilken Margareta och Gontran några dagar förut tillsammans tillryggalagt. Ffter att ha gått med raska steg ungefär en timma, stannade han och utstötte en gäll hvissling. Några sekunder sednare besvaradesdenna signal äfvenledes genom en hvissling och en person visade sig vid krökningen af vägen. Herr dWAsti satte sig på en sten och väntade. När den kommande nalkades honom, sade han. — Julien! — Här är jag, svarade den så tilltalade, i det han trädde fram till chevaliern. Om herr de Lacy befunnit sig der, skulle han ha igenkänt betjenten i Clamecy, den som följande dagen skulle skjutsa honom till Paris. — Har du något nytt att förtälja? sporde herr VAsti. — Ja, min herre. — Hvad? — Jag kommer nu direkte från Clameey— Har du sett honom? — Ja visst. Vi ha träffats, och han har lofvat mig tusen louisdorer, om jag låter honom åka i vagnen, — När? — I morgon afton. — Hvar skall du vänta honom? — På vägen mellan P... och Clamecy, just der skogen börjar.