Dagens Nyheter – 3 februari 1868, sida 1

rykte skulle jag gifta mig med henne och hålla till godo med de femtiotusen francs i årlig ränta, som skola tillfalla henuc, så snart hon träder i äktenskap. Hvad min onkel beträffar, skulle han då vara särdeles lycklig öfver att få mig till måg. Wär herr VAsti yttrat detta, lemnade han Gontran, hvilken dröjde qvar en stund i parken, slagen af häpnad öfver hvad han hört. Herr de Lacy, som nu till hälften fattade chevalierns låga afsigter, sökte från och med denna dag ur sitt hjerta utplåna den kärlek, som han börjat hysa för Margareta, och glömmande den lärdom han erhållit af chevaliern, inbillade han sig att han, genom att iakttaga ett kallt och stelt uppförande mot fröken de Pons skulle göra ett närmande dem emellan för alltid omöjligt. Han följde derföre bokstafligen herr VAstis råd, icke för att blifva älskad, utan tvärtom för att, om möjligt, ådraga sig den unga flickans ovilja. Gontran var en allt för hederlig man, för att vilja spela den fula rol, man tillämnade honom, d. v. 8. nattetid fly från ett hus, der han åtnjutit gästfrihet, samt derifrån medföra lyckan och glädjen. Margaretas bref till fru de Lerme har redan upplyst oss om huru illa herr de Lacy lyckades i sitt ädla förfarande. Den koketta unga flickan hade visserligen funnit sig sårad af hans köld, som så hastigt följde på den kanske blott allt för starka värma, hvilken han förut förrådt, och från harm till kärlek är blott ett steg. En följd af till utseendet obetydliga händelser, förmådde fröken de Pons att fullt uttaga detta steg. — Markis do Montgory, sade chevaliern i sitt bref till öfversten, har inbjudit oss till middag om torsdag. Torsdagen kom och herrskapet från Portes