Dagens Nyheter – 30 januari 1868, sida 1

Det har ofta klandrande talats om mång: skrifveriet i våra allmänna verk, mer man har dervid dels tröstat sig sjelf med des förhoppningen och dels lugnats af andra mec dem erinran, att detta mångskrifveri minskats eller gemom reorganigatiomer kommer att försvinna. Nå väl! Krigskollegium ombildades icke länge sedan till Armdförvalt ningen, och då man dervid förmodligen iakttagit all: möjlig (!) förenkling, så torde dei intressera allmänheten att se huru lätt och beqvämt em af de aldra obetydligaste transaktioner med mämnde förvaltning går. Ett kontrakt är uppgjordt med förvaltningen — Vi skola nu icke beskrifva alla omsvep och allt skrifveri som egt rum innan det kommit så långt. Varan är levererad och leverantören skall uppbära sin betalning. Sådant tillgår enskilda emellan, som man vet, mycket enkelt. Men annorlunda i ett verk. Först utfärdar leverantören eller fordringsegaren en räkning, i enlighet med kontraktet, hvilken räkning i Förvaltningen aflemnas och der ger anledring till åtskilligt skrifreri. På grund sf räkningen, hvilken antagligen med all högtidlighet föredrages, måhända åtföljd af vederbörandes utlåtande, utfärdas mu en anordning, helt och hållet skrifven eller, då tryekt blankett kan begagnas, ifylld af en person, undertecknad af tre eller fyra råd, kontrasignerad af en persom och slutligen påskrifven annot. af tvenne Personer. 9Sedan skrifves eller ifylles ett missiv, i hvilket anordningen innmeslutes för att öfverlemnas till fordringsegarem. Är nu denne ett annat allmänt verk, så måste först detta verks sekreterare å arordningen gkrifva och kontrasignera en—disposition eller fullmakt för verkets kamrerare eller kassör att uppbära och qvittera beloppet. Sedan denna fullmakt blifvit umdertecknad af ordföranden, får man äntligen liqvid. Detta är ju mycket enkelt eller huru? Kan någonting vara emklare?...... Med skäl må man väl fråga: då detta sker på det färska trädet, hvad skall då ske på det torra? Skola vi yttra något derom, så torde blott behöfva sägas att skrifveri-sjukan i en del af de andra verken är om möjligt ämnu öfverdrifnare. Det säges t. o. m. att för tjenstemännens löneliqvid fordras så mycket skrifveri att det icke medhimnes till rätt tid, utan att lönerna, sedan medel ändtligen blifvit disponibla, under hand till tjenstemärnen utbetalas mot qvitto, som sedermera, när papperen blifvit i ordning, utbytas mot vederbörligt qvitto å vederbörlig handling. Vårt gamla hederliga Brardförsäkringskontor besväras äfven af mångskrifveri, åtminstone i hvad angår liqvider och således i det som angår allmänhetem. Då man der betalar försäkringsafgift skall man tillika öfverlemnma sitt försäkringsbref för att efter några dagar återfå det qvitteradt. Detta är ju en oformlighet, som till och med kan kallas em obillighet. Men derna oformlighet anser kontoret nödig för att åvägabringa er annar, nemligen qvittots förseende med underskrifter af styrelsems ledamöter, hvilka säkerligen maskinmessigt verkställa detta skrifveri, och till yttermera visso kontra