Dagens Nyheter – 27 januari 1868, sida 3

HKonstnärsafund. Sångerskan fru von Voggenhuber kom i förra månaden till Wien, på inbjudning af operateaterns direktion, sjöng och gjorde lycka. En dag, under det att underhandlingarne om hennes engagement pågingo, fick hon till sin förvåning mottaga besök at en vid operan engagerad sångerska. Omfamningar, kyssar, ömsesidiga loftal — den fullkomligaste entente cordiale. Sångerskan tröttnade icke att berömma och beundra fru von Voggenhubers sång och spel och var förtjust vid tanken på att få en så älskvärd kamrat. Men var bara förståndig, min söta, sade hon till fru von V. låt dem icke knipa er för godt pris, utan ställ edra fordringar högt — man behöfver er, och skall nog bita i det sura äpplet. I den stilen fortsattes samtalet, och då direktionens agent andra dagen kom till fru von V., hade hon höjt sina pretentioner från 8 till 12,000 floriner. Agenten ryckte på axlarna och gick. Tvenne dagar förgingo, och ingenting vidare afhördes från direktionen. Fru v. V. blef orolig och skyndade upp till teaterns kansli, der hon erhöll det besked, att man icke kunde ingå på hennes höga fordringar. Hon förklarade sig då villig att taga engagement mot den lägre summan, men för sent. Direktionen hade redan pr telegraf engagerat en annan sångerska mlle Ehnn från Stuttgart och fru von V. var blifven öfverflödig och fick resa med oförrättadt ärende. I den andra sångerskans boudoir trodde man sig emellertid den dagen fru von V. reste hafva hört gnolas på en aria, som börjar med Det lyckats, det lyckats 0. 8. V.