Dagens Nyheter – 27 januari 1868, sida 2

vänner, för att er ankomst hit må synas vara så naturlig som möjligt. — Det är visst och sannt att mitt besök på ett alldeles främmande ställe i och för sig är högst besynnerligt; men ni skall förklara för mig... — Var lugn. — Öfversten, fortfor Gontran, har befallt mig — på ordet befallt lade han med flit mycken tonvigt och Lan smålog bittert, då han uttalade detsamma — att fara hit... — Jag vet det, afbröt honom chevaliern. Jag skall meddela er hvad förbundet denna gång fordrar af er och ni skall finna att det icke är någonting synnerligen svårt. Herr dAsti bjöd Gontran en cigarr och bad honom slå sig ned på en bänk. Det var på ett ställe, der omöjligen någon kunde öfverraska dem under deras samtal. — Min vän, återtog chevaliern, tillåt mig till en början gifva er en liten lektion i... moral... eller i praktisk filosofi, i fall ni föredrager det namnet. Gontran betraktade chevaliern med förvåning. Chevaliern intog en beqväm ställning och fortfor småleende: — Huru gammal är ni? — Tjuguåtta år, chevalier. — Det är vid den åldern mannens kraft utvecklar sig, såvida nemligen någon kraft finnes hos honom inneboende. — Hvad menar ni? Chevaliern knäppte bort askan på sin cigarr och återtog: — Se här min teori: vi lefva i ett tidehvarf, då allt går fort och ålderdomen sålecles också kommer snart. Våra fäder voro unga vid femtio års ålder, vi äro utlefvade vid fyrtio sår. För att lefva, d. v. s. njuta af lifvet, måste man vara rik vid trettio års ålder, blaserad vid ptrettioMSS AA SS VV VV SE VV SAR RR —