menniskor, var nästan omöjlig. Blott med möda kunde de första truppafdelningarne genombryta de tätt paekade menniskomassorna, för att komms fram till sina respektive uppställningsplatser. Till och med på taket af erkehertig Albrechts palats och på det nya operabusets tak såg man folk. Samtlige trupperna voro naturligtvis i full gala och alla officerare hade krusflor om verstra armen. Alven fanorna och trammorna voro omvirade med krusflor. Hela Kapuciner-kyrkan var klädd i svart; de vanliga bänkarne voro borttagne. och golfvet var öfverdraget med svart kläde. På kyrkans alla väggar sågs det mexikanska kejsarvapnet. Midt i kyrkan, framför högaltaret, var en stor, svartklädd katafa!k uppförd, för att mottaga kistan. För hofvet var från kapuciner-klostrets port till kyrkans sakristia uppförd en med svart beklädd gång. På slaget 3 börjsde alla kyrkoklockori Wien att ringa, under det att tåget satte sig i rörelse. Främst gick hela presterskapet med tillbehör,, derefter kommunalstyrelsen och sist borgmästaren Zelinka. Framför kistan red en squadron husarer, derefter kom kejsarens förste öfverhofmästare i ep med sex hästar förspänd hof-gala-vagn, hofvets tjenstepergonal, ett kompani matroser och marinsoldater och slutligen hof-fourirer till fots. Kistan, som fördes på en med sex skymlar förspänd likvagn, är af koppar, försedd med dyrbara guldprydnader och en medaljong med det kejserliga mexikanska vapnet. Den har följande inskrift: Ferdinandus Maxinilianus Arechidux Austrice, natus in Schönbrunn VI Julit 1832, qui, imperator Mexicanorum anno 1864 eleetus, dira et cruenta nece Queretari 19 Juni 1867 heroica cum wvirtute interiit. (Ferd. Max. erkehertig af Österrike, född i Schönbrunn den 6 juli 1832. vald till kejsare i Mexiko år 1864, gick den 19 juni 1867 i Queretaro gin blodiga och förskräckliga död till mötes med bjeltemodig fasthet.) På båda sidor om hästarne gingo löpare och på ömse sidor om vagnen pager med facklor, sjö-officerare, hofgensdarmer och matroser med dragna sablar, samt aågra hof-embetsmån. På kistan Jlågo en mängd af friska blommor bundna kransar. Efter likvagven gingo amiralerna Tegettboff och Fautz, några bof-embetsmän och högre officerare, en deputation från ett ublan-regemente, som bär Maximilians hamn, samt några mexikanska officerare i brokiga uniformer. Tåget slutade med ett kompani infanteri oeh en sqvadron hussarer. Klockan något öfver half-4 anlände processionen till Kapucinerkyrkan. Matroserna Jyftade kistan af vagnen och buro den in på katafalken. I kyrkan sågos kejsaren, erkehertigarne och de öfriga manliga medlemmarne af kejsarhuset, hela diplomatiska kåren och särskilda sändebud från khofven i Carlsruhe, Paris, Darmstadt, Rom, Lisszbon, Petersburg, Stoeckholm och Bucharest. Sedan kistan nedsattz på katafalken, sjöog hofkapellet Libera; hvarefter kardinal Rauscher förrättade joråfästningen. ;erefterbars kistan af kapucinermunkar och sjöunderofficerare, under böner och ledsagad affacklor, ned i familjegrafven. Kejsaren och erkehertigen följde med ned i hvalfvet. Sedan bönerna voro lästa, öfverlemnade förste öfver-hofmästaren kistan i kapuciner-guardianens vård och öfverräckte honom en af de tvenne nycklarne till densamma. Den andra förvaras i kejserliga skattkammaren. Alla de närvarande lemnade derefter kyrkan. Hela högtidligheten var förbi kl. !4 4, men gatorna voro länge derefter uppfyllda af menniskor. De äldsta