Dagens Nyheter – 25 januari 1868, sida 3

beläget ungefär två mil härifrån, på andra sidan om Yonne-elfven. I södra ändan af den skog, hvarur ni sett mig framkomma, ligger ett annat slott, som tillhör en af mina mostrar, hvilken jag i dag på morgonen har besökt. På vår ort — jag säger detta, ty ni är utan tvifvel on främling... — Ja, min fröken. — På vår ort, fortfor hon, äro vägarne vid hvarje timma säkra och baronen, min fader, har ej sett någonting opassande uti att låta mig, alldeles ensam och endast åtföljd af mina vindthundar, till häst begifva mig ifrån Portes till Begiie, — så heter min mosters slott... Det stackars djuret, som omkommit i Yonneelfvens vågor, var en stark häst af ädel raee, som på två timmar tillryggalade de sju mil, som skilja de begge egendomarne... I dag på morgonen begaf sig min far, i sällskap med en granne. ut på jagt och gaf mig tillåtelse att tillbringa dagen hos min moster. När jag kom öfver en i moregse. påträtade jag fånen, åt hvilken jag gaf en allmosa. — Jag vet det, sade Gontran leende; han har under vägen berättat mig allt. i ooo Jaså, utbrast hon öfverraskad. Hela dagen har det regnat mycket, men jag lofvade min far att redan i afton återvända till Portes; och oaktadt min mosters enträgna böner att jag ej skulle utsätta mig för ovädret, begaf jag mig på hemvägen straxt efter middagen. Ty, fortfor den unga flickan med en viss frimodighet, som klädde henne utomordentligt, och som i högsta grad förtjusade Gontran, jag är hvarken rädd eller sjåpig, min herre, och hyser ingen fruktan för oväder eller spöken... Och det öfriga, tillade hon leende, vet ni sjelf. — Men, frågade markisen, hvars öra tjusades af denna melodiska och ungdomligt friska