Dagens Nyheter – 23 januari 1868, sida 3

köpings tidning läsa mången uppsats, som med talang och frimodighet behandlade dagens frågor, och särskildt utkämpades mången fejd på de kommunala angelägenheternas område. Här var Lundström på sin plats och han förvärfvade sågom kommunalman ett icke ringa inflytande. Kraften i hans vilja hade blifvit nästan till ett ordspråk här i Jönköping. När någon under den gamles sista sjukdom för en bekant berättade, att nu är det slut med gubben Lundström, fick han till svar: Det vill jag först se, innan jag tror det; vil gubben ej dö, så gör han det lika litet nu som förut, då man sagt detsamma. Till dessa notiser lägga vi följande karakteristik öfver den framlidne, som vi erhållit från annan hand. Med J. P. Lundström gick bort en af dessa kärngubbar, hvarpå 80-talet säges varit så rikt. I Jörmköping lärer han ej glömmas så snart, ty han har sörjt för sitt minnes hugfästande genom ett kraftigt ingripande i alla brännande samhällsfrågor. Sjelf en natur af eld, rensade han luften hvar han gick fram, fräsande och gnistrande, och höll icke så noga på om någon närgången fjesk, någon lättfärdig ynkrygg eller någon inställsam listlöpare kom att bränna sig på fingrarne vid att manipulera honom. Han ville ordning och reda och kontroller, men framför allt ärlighet, och detta ville han sans phrases. F-n skulle ta den som stack något under stolen, der han var med i laget. Oräkneliga drag af dessa medborgsmannadygder ligga väl nu så långt tillbaka i tiden att det närvarande slägtet ej lär förnimma mycket om dem; men den som forskar i Jönköpings historia för första hälften af detta århundrade skall nog på många af dess blad igenfinna namnet Johan Pehr Lundström och finna hvad det namnet dugt till.