Dagens Nyheter – 23 januari 1868, sida 3

ketter on oagtrnlnetnkrnkndn Nekrolog öfver J. P. Lundström. Vi låna ur Jönköpingsbladet följande utdrag af ca der förekommande utförligare skildring af en mycket förtjenstfull man, direktören J. P. Lundström i Jönköping, hvars dödsfall här förut varit omtaladt: Johan Pehr Lundström föddes den 1 januari 1783 i Linköping, der hans fader, som var orgelbyggare, bodde. Han genomgick Linköpings skola, men hans framsteg på den lärda banan afbrötos genom fadrens död och familjens dervid iråkade medellöshet. Han blef i stället boktryckerilärling hos den på sin tid såsom skådespelare, teaterförfattare och politisk frondör bekante Gabriel Björn. Den unge Johan Pehr vann sin principals välvilja och ådrog sig äfven uppmärksamhet af andra genom en talang, hvilken dock uteslutande kom att tillhöra hans ungdomsfärdigheter: han var en entusiastisk skådespelaro och hade inöfvat en liten barntrupp att gifva åtskilliga af den tidens omtyekta stycken. En dylik representation bevistades af d.v. biskopen i Linköping, sedermera erkebiskop Lindblom. Man gaf ingenting mindre än Figaros bröllop och den unge Lundström spelade Figaro. Från den stunden hade han i Lindblom en gynnare, som med särdeles. bevågenhet omfattade den lofvande ynglingen. Flera år efteråt, då erkebiskop L. låg på sin dödsbädd i Stockholm, kom Lundström händelsevis till hufvudstaden och glömde ej att besöka sin döende välgörare, som genast helsade honom med ett vänligt: Ar det du, Figaro! På rekommendation af Lindblom utbytte han 1800 redan före lärotidens slut sin plats hos Björn mot befattningen såsom föreståndare för den redan den tiden betydliga Lindhska officinen i Örebro. Efter 6 års dervaro köpte han boktryckeriet i Jönköping, hvilket han innehade i 45 år eller till 1851. Hans beröring med den Lindhska familjen afbröts emellertid icke härigenom, ty några år efteråt hemtade han sin maka ur denna familjkrets. Samtidigt öfvertog han och flyttade till Ackjerns bruk i Wermland, men endast för att kort derpå återvända till Jönköping och för beständigt der slå ned sina bopålar. Hans äktenskap upplöstes först 1863, då hans maka dog, efter det de båda gamle året förut firat sitt guldbröllop. Fyra barn öfverlefva sin fader, deraf tvenne söner, hvilka båda oförgätligt knutit sina namn till historien om Jönköpings industriella uppblomstring, oeh af hvilka den ene i egenskap af egare till Munksjö pappersbruk är en af vår stads verksammaste samhällsmedlemmar. Under sina kraftfulla år — och dessa räckte för honom långt in på 70:talet — var J. P. Lundström, såsom vi redan antydt, en at dessa arbetets män, som älska verksamheten för dess egen skull. För hans manliga själ var den lefnadsåsigt, som följes af de flesta, och enligt hvilken arbetet endast har värde såsom ett medel att tillfredsställa njutningslystnaden, förhatlig. Han kunde redan tidigt hafva slagit sig till ro, men att han icke gjorde det, derom vittnar hela hans långa lefnad, under hvilken han, om vi undantaga de sista åren af hans höga ålderdom, med intresse och inflytande deltog i alla för vårt samhälle vigtiga frågor. Vi böra, begripligt nog, i främsta rummet dröja vid hans verksamhet såsom publicist. 1807 den 14 juli utgafs första numret af Jönköpings Tidning, sedan den 28 maj samma år kungl. privilegium för tidningens utgifvande meddelats från Stralsund. Tidningen hade till en början endast ringa spridning och var, såsom de flesta den tidens blad, nästan uteslutande en notistidning, obetydlig både till format och innehåll. Från och med 1818, då Lundström för beständigt fästade sig vid Jönköping, erhöll Jönköpings Tidning en ny fart, och dess kredit tilltog så, att den ännu på 1830-talet ansågs för Sverges bäst redigerade landsortsblad. Under en tid, då publiciteten ännu hade ringa utveckling, kunde man i Jön