Konungens trontal, som innehåller regeringens program, angifver otvetydigt att denna icke anser sig vara annat än en verkställande myndighet; att den väntar af riksdagen att denna skall taga initiativet till förändringar i statsskicket, den utarbetar förslag på grunder som riksdagen angifver; och om riksdagen antager dessa förslag, är regeringen färdig att bringa dem till verkställighet. Det är en fullkomligt Konstitutionell och parlamentarisk åsigt; de som fordra af regeringen att den skall sjelf både föreslå, utarbeta och genomföra reformer äro, medvetet eller omedvetet, bekännare af rezeringsförmynderskapets berättigande; och det är till riksdagsmännen, till sina ombud, som folket har att hålla sig för att få sin vilja fram. Det är icke så mycket med hrr de Geer, Lagerstråle, Ugglas, Carlson m. fl., som icke mera med hrr ledamöter af första och andra kammaren nationen i första rummet skall hålla räkning och räfst. Regeringens fel är endast, om den obehörigt inverkar på riksdagens beslut, eller om den icke alls, eller alltför långsamt sätter dem i verket. Trontalet var, efter vårt förmenande, ett ganska noggrannt uttryck af den förra riksdagens anda. Ar man, såsom alla radikala, icke i allo, icke ens på långt när belåten med denna anda, så har man att klandra hrr riksdagsmän för deras svaghet, skygghet, ringa frihetssinne, fruktan för djupt ingripande åtgärder 0. s. v., och för att åstadkomma bättre resultater vid denna och nästa riksdag är det pressens uppgift att för valmännen framhålla de särskilda representanternes handlingssätt, för att de må blifva kända hvar i sin ort, och valdistriktet vid nästa val utse nya ombud, om de gamla icke motsvarat det förtroende som blifvit dem lemnadt. Då regeringen i trontalet yrkar på åtgärder för försvarets förstärkande, och då den tillkännager att dess plan till försvarsverkets ombildning icke skall innefatta något väsendtligt nytt, utan bibehålla indelningsMOE RT ANT stt jr PRTTETETNNE NNERT YRKES SIOR RR PORER ven