Dagens Nyheter – 18 januari 1868, sida 2

iskop Sundberg vände sig nu till konungen red ett tal, så lydande: 08. ÅA. EK. Det är under bekymmersamma förhållanden riksagen nu sammanträder. Nöd herrskar i landets ordligaste delar, dyr tid i de öfriga, näringarne efinna sig i en ofördelaktig ställning och statens akomster hafva ej ingått till påräknadt belopp. lt manar således folkets ombud till kraftiga anträngningar för att underlätta regeringens omsorer samt afbjelpa eller mildra inträffade olägeaeter. Hvad Eders K. M:t och den allmänna välörenhetån redan bidragit till den bittraste nödens indrande, erkännes med djupaste tacksamhet. Många andra åtgärder, icke minst inom den enkilda hushållningens område, torde dock blifva ödvändiga för att betrygga framtiden, och säkert skola i afseende på deras beskaffenhet pröfningens lagar komma att lemna mer än en nyttig lärdom. Vare det långt ifrån oss att misströsta! Sverge har under gistförflutna årtionden gjort så stora framsteg i alla riktningar, att hvarje medborgare, som ej öfvergifvit tron på Gud och sitt folk, måste med frimodigt hopp arbeta på fortsättningen af en utveckling, till Lvilken intet motstycke finnes i hela vår historia. Om de särskilda frågor, som kunna blifva föremål för riksdagens behandling, är det ännu för tidigt att fälla något omdöme. För ett år sedan stod frågan om rikets försvar främst på dagordningen, och den platsen kommer väl sannolikt samma fråga att äfven hädanefter bibehålla tilldess hon fått sin nöjaktiga lösniog. Lyckligtvis är det för ögonblicket allmän fred i Europa; men kriget förberedes likväl i så vidsträckt omfång af de mäktigaste staterna, att de mindre tvinges att följa deras exempel så långt krafterna medgifva. Afven vår pligt är derigenom bestämd. Huruvida den nu kan efter önskan fullgöras, eller alla tillgångar komma att för den närmaste framtiden af andra behof tagas i anspråk, få de från i dag begynnande öfverläggningarne och besluten utvisa. Riksdagens andra kammare beder emellertid E. K. M:t vara förvissad, att de förslag, som blifra till dess afgörande öiverlemnade, skola med fosterländskt allvar samt den uppriktigaste undersåtliga trohet och kärlek bebandlas. Den betraktar såsom en oskattbar förmån att kunna vid detta tillfälle till sin konung personligen framföra underdåniga försäkringar härom och anhåller att i E. K. M:ts nådiga ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten. Detta tal var knappt slutadt, förrän riksmarskalken, högtidligare än någonsin, höjde sin, vi vore färdiga att säga trollstaf, och nu inträffade det istark spänning afvaktade ögonblick, då talmännen, den ene efter den andre, högtidligt framträdde och kysste konungens hand. I denna stund var det så tyst i rikssalen, att man skulle kunnat höra surret af en flugas vinge; ljudet af kyssarna väckte också ett obehagligt eko i salen och kändes utan tvifvel ännu obehagligare hos de fleste af dem, som bevittnade uppträdet. Sedan talmännen derefter af finansministern mottagit regeringens proposition om statsverkets tillstånd och behof, uppstego konungen, prinsarne, jemte sviten och aflägsnade sig, hvilket exempel I äfven följdes af kammarens ledamöter. Vi böra slutligen omnämna, att vid konungens inträde i rikssalen spelade trenne musikkårer. Såväl i Storkyrken, som i rikssalen hade ett stort antal åskådare infunnit sig för att öfvervara högtidligheterna.