Dagens Nyheter – 18 januari 1868, sida 2

Riksdagens öppnande. Denna akt, som i går försiggick, böjade som vanligt med gudstjensti Storkyrkan. Sedan de båda kamrarnas ledamöter, företrädda af sina talmän, tagit platsibänkarne påömse sidor om stora gången, anlände konungen jemte hertigarna af Östergötland och Dalarne, hvarefter gudstjensten började och fortgick i vanlig ordning. Altartjensten förrättades af hofpredikanterna Rwus och Sundell; kyrkoherden i Clara F. Grafström höll riksdagspredikan. Till altartext användes 13—16 verserna af 2:a kapitlet i Petri första epistel, och till predikotext Ps. 83 verserna 10—14. Ämnet för predikan lydde: Kristendomen, grundvalen för ett folks timliga lycka. Efter gudstjenstens slut återvände konungen och hertigarne till slottet, men riksdagsmännen begåfvo sig till rikssalen. Sedan de intagit sina platser derstädes ditkom äfven konungen, åtföljd af hertigarne, statsrådets ledamöter samt en högst lysande svit. Konungen tog plats på tronen och höll det tal som vi härofvan meddelat. hvarefter justitiestatsministern frih. De Geer uppläste berättelsen om hvad som i rikets styrelse sig tilldragit sedan förra riksdagen. Riksmarskalken, som har till åliggande att uppgöra ceremonielet för dylika högtidligheter, gat med sin staf tecken, när någon ny afdelning skulle börja. När frih. De Geer tystnat höjde han sin staf, hvarvid första kammarens talman grefve Lagerbjelke uppträdde inför konungen och höll följande tal: S. A. K. Då riksdagen nu åter står församlad omkring konungens tron, efter en tidrymd, visserligen af kort utsträckning, men icke derföre för vårt land fri från bekymmer; är det med den undersåtliga tillgifvenhetens och den djupa vördnadens oskrymtade känslor, som första kammaren anhåller att få frambära uttrycken af sin, utaf hvarje svenskt hjerta delade, glädje, att se Eders M:tz för tvenne folk dyrbara helsa återställd. Måtte Försynens skyddande hand bevara Eders M:t och under en lång framtid förläna Svea folk lyckan af Eders M:ts oförtröttade omsorger och landsfaderliga styrelse. Det sista årets skörd hari många och vidsträckta delar af riket utfallit betydligt under medelmåttan; och så väl statens inkomster som den enskilda verksamheten hafva deraf erfarit en tryckande känning. I Norrland framkallade fullständig missväxt en fara för hungersnöd, destomera hotande, som endast en kort tid återstod tilldess sjöfarten kunde stängas af den annalkande vintern. Eders K. M:ts visa och kraftiga åtgärder, i förening med den enskilda välgörenhetens acsträngningar, hafva verksamt lindrat denna nöd; och till de dystra hågkomsterna af densamma sluter sig månget tacksamt minne ai den högsinta vänskap, hvarmed brödrafolket och äfven utlandet samlade understöd åt de hungrande. Uti vårt land, liksom uti hvarje annat samhälle finnes mycket att önska, mycket att förbättra; och det blir alltid statsmakternas pligt, att, med öppet öga för en stigande civilisations fordringar, redligt arbeta på förverkligandet af det berättigade i önskningarne, det sanna i förbättringarna. Detta arbete utgår i Svea land från den fasta grundvalen af lagbunden frihet, och fortgår under det betryggande hägnet af enigt förbund emellan konungamakt och folkfrihet. På denna grund och under detta hägn kan samhällets utveckling hvarken afstanna eller brådstörtas, men folkets lycka och fäderneslandets ära blifva det eftersträtvade, det mer och mer uppnådda målet. Med sann och liflig öfvertygelse härom, och under en från hjertat gående önskan om lycka och välsignelse för konung och konungahus, anhåller Första kammaren att i E. K M:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Då detta tal var slut höjde riksmarskalken åter sin staf, och Andra kammarens talman esse rt NTM FN BRA AE Rs bear 2 ÅT rea rr Ar er sten