Dagens Nyheter – 15 januari 1868, sida 1

kunna åtnöja sig med samma lön som de danska. En annan omständighet härvid är, aut Sverge håller flera ministrar vid främmande hof än som verkligen behöfvas och af allt för hög rang. I Wien t. ex. har Danmark endast en chargå dattaires, som lönas med 16,000 rdr, men Sverge en envoyå, som lönas med 44000 rdr. En tredje omständighet är, att man skänkt nya eller förflyttade ministrar såkallade ekiperingspenningar, — det vill säga penningar till inköp af möbler m. m. — till orimligt höga belopp, utgörande år 1865 tillsammans 76,322 rdr, deraf en minister fått 24,120 rdr, en 16,000 rdr, två öfver 12,000 rdr hvardera, som ju är ett onödigt slöseri, då lönerna äro så höga. En fjerde omständighet är, att det finnes vida flera tjenstemän i departementets expedition, än som behöfvas. Man aflönar der t. ex. en särskild expeditions-sekreterare och chef för kameralafdelningen med 4,500 rdr, ehuru hans hela årsräkenskap icke innehåller mera än omkring 10 ark. Det torde kunna utan öfverdrift sägas, att, med undantag för utgifterna till kongl. familjen, nu för tiden mest misshushålles med dem, som bestås utrikes-departementet. Också har riksdagen, i skrifvelse till kongl. maj:t af den 8 maj 1867, anhållit, att kongl. maj:t täcktes låta tillse och utreda, huruvida icke inskränkningar å anslagen under tredje hufvudtiteln skulle kunna vidtagas, samt för näst sammanträdande riksdag framlägga förslag till nedsatt utgiftsstat för nämnda hufvudtitel. Då man minnes, att grefve Manderström under 1867 års riksdag lifligen motsatte sig den då ifrågaställda förminskningen af de ifrågavarande utgifterna, skall det blifva högst intressant att snart se, huruvida han fästat behörigt afseende vid ofvanberörda skrifvelse och den kungliga sanningen, att den största sparsamhet bör iakttagas. POE