Hvarjehanda nyheter, kjelp i sista stund. Elforsska sällskapet hade i Upsala för någon. tid sedan en fem veckors god sejour. Sällskapet gaf der med god framgång Hedbergs Bröllopet på Ulfåsa, men den nitiske direktören, tacksam för publikens uppskattande af sällskapets förtjenster under en lång sejour, reser till Stockholm och lyckas få Georg Dahlqvists löfte att uppträda såsom Birger Jarl på Upsala teater... Saken är afgjord, affischerna tryckta och utdelade, den väntade spektakelaftonen inne, huset fullt, men, besynnerligt nog, bantåget var ej kommet, ehuru det redan var en timme öfver tiden. Hvad skulle man göra? Inställa spektaklet? Nej! — Hr Dahlqvist kunde ju komma hvilket ögonblick som helst, och dessutom är Birger Jarl ej synlig förr än i 3:dje akten. Således; att börja med, den längsta uvertyr som fanns i förrådet, derefter en paus och ridån går upp — spektaklet börjas. Mot slutet af första akten höras hviskningar, tissel och tassel mellan kulisserna, spring i klädlogerna. Godt, tänkte. de som med hjertklappning stodo på scenen, nu kom Dahlqvist, vår ära är räddad. Publiken var förtjust och visste intet om den inre oron. Täckelset faller efter första. akten. Nå, Dahlqvist är kommen? — Nej gunås, det har kommit ett telegram: