Ivartill skulle deras närvaro gagna? Trodde j att l tyrelsen att den skulle göra det lättare för ) gent, löjdskolan att erhålla ytterligare anslag, eller väl tt den skulle bereda skolan större anseende? detta )m så var, så har styrelsen misstagit sig. böj mån ters: ga dage hus Ivarken riksdagen eller Stockholms stadsullmäktige göra i dessa tider mera för en nstalt derföre, att kungliga familjen tagit len i skärskådande; och skolans anseende can endast genom der vunna goda resulater af lärarnes bemödanden ytterligare P höjas. 2,00 Styrelsens ordförande, öfverste Stål, öpp tatsi nade invigningsakten med ett helsningstal tors till konungen. Han sade deri, att slöjd) re8P gkolan hade konungens nådiga hägn att afhb väsentligen tacka för sin fortkomst och att Bor hvad konungen gjort för skolan skulle göra och hans namn välsignadt i alla kommande tiI upp der, m. m. dyl. I Det är förunderligt att en äldre och aktI sä ningsvärd man, såsom öfverste Stål för öfi S) rigt är, kan yttra ord, hvilka äro uppenför vart stridande mot sanningen, såsom han vid sjelf ådagalade med faktiska uppgifteri den Orc berättelse han uppliäste angående slöjdsko) Om lans uppkomst och utveckling. Deraf kun-lI. S de nemligen icke inhemtas, att konungen j ins har vgifvit en enda skilling eller, som man un säger, lagt så mycket som två strån i kors I för slöjdskolan. å Det kan invändas att öfverste Stål icke ) X? heller menade att konungen personligen gjort något för slöjdskolan, utan att de hyperha boliska uttrycken gällde konungen såsom I dr regent och inneburo yttringar af tacksamI k het för de medel, som från statsverket blifÅ at vit utbetalda till slöjdskolans understöd och I ge till dess nya byggnads bekostande. Men häri har regeringen ingen nämnvärd del; I k regeringen har mottagit framställningar från slöjdskolans styrelse; den har öfverlemnat I v dessa framställningar till ständerna. Det) k är således ständerna, hvilka beviljat, och I Y folket, hvilket betalat medlen, som tacksamheten från skolans sida tillkommer, men d icke konungen eller statsråderna, åtminI ? stone då, såsom i förevarande fall är hän; delsen, dessa icke nedlagt någon särskild möda för att hos ständerna genomdrifva bifall till de äskade anslagen. Öfverste Ståls tal till konungen var således en af de officiella osanningar, hvilka redbart folk numera borde aflägga, och det var egnadt att sätta i stor förlägenhet den person, till hvilken det hölls, enär han måste veta med sig, att han icke gjort det ringaste för slöjdskolan mera än att några gånger teckna sitt namn under färdiga skrifvelser. Efter invigningsaktens slut skulle konungen lemna vedermälen af det allmännas erkännande utaf lärarepersonalens förtjenster, men progsammet för denna del af ceremonien måtte icke ha varit uppgjordt på förhand, och den aflopp derföre icke utan synbart bryderi. Konungen tog upp ett paket, som innehöll ordensdekorationer, ochlemnade deraf en, nordstjernan, till skolans föreståndare, kapten Björkman, hvilken var personligen känd. Derefter tillkännagafs för konungen att kyrkoherden Schultzberg länge varit skolans religionslärare, och så erhöll kyrkoherden S. wasen. Så efterfrågade konungen den äldste läraren, och man namngaf konduktören Lindqvist, hvilken likaledes fick sig en wWase. Så stod konungen der med ännu ett litet lager af ordnar och hade god lust att skänka bort dem, och tycktes blott vänta att man skulle föra fram subjekter, men antingen styrelsen var oberedd eller den icke ansåg flera förtjenta af utmirkelse: nog af, konungen måste behålla återstoden af lagret. te