Dagens Nyheter – 14 januari 1868, sida 1

allt var egnadt att nedstämma en ungdomlig själ, som lärt sig älska lif och rörelse, naturens skönhet samt en förädlad konsts produkter. Och då hon blickade ut, för att finna en ersättning för hvad som brast inomhus, möttes hennes öga af hafvet på ena sidan och den oöfverskådliga slätten på den andra. Generalen hade hunnit en ålder af omkring fyratioåtta år, men såg ut för att knappt vara trettiofem år gammal. Han hade en nobel hållning och var krigare till själ och hjerta. Han vantrifdes i högsta grad, om han måste lefva utan att vara omgifven af soldater och utan att hotas af krigets faror. Han hade begärt tjenstledighet för någon tid sedan, för att få tillfälle att gifta sig, men han hade icke vistats många dagar på slottet Ruvigny, förrän han hos regeringen utverkade sitt utnämnande till befälhafvare öfver en del af armån i Afrika. Han tycktes icke ha någonting emot att öfvergifva sin hustru efter en kort smekmånad. Herr de Ruvigny hade gift sig, emedan han, enligt en gammal aristokratisk grundsats, ansåg sig böra efterlemna en arfvinge till sitt namn. För att kunna göra detta, hade han beslutit se sig om efter en maka. Han höll mycket af Martha. Den unga qvinnans bländande skönhet, hennes behagliga väsende, hennes sorgsenhet, hvars orsak han var långtifrån att ana, hade på honom gjort ett djupt intryck, hvadan det är troligt att han skulle ha blifvit en af de lyckligaste äkta män, såvida hans oroliga lynne tillåtit honom att lefva i frid och ro uti skötet af sin familj. Men, såsom redan sagdt är, han längtade ut i kriget. Efter sin ankomst till Ruvigny, der han icke varit på fem år, hade generalen sysselsatt sig med att ordna sina affärer, uppgöra nya kontrakter med sina arrendatorer och låta vidtaga några nödvändiga reparationer å slottet.