Dagens Nyheter – 14 januari 1868, sida 1

XT. Det var en månad sedan fröken Martha de Chastenay blifvit gift med herr baron do FlarsRuvigny, general-löjtnant i armön. Bröllopet hade firats å Bellevue i närvaro af ett litet antal slägtingar och vänner, utan pomp och ståt. Generalen. hade uppehållit sig omkring åtta dagar å Bellevue, hvarefter han med sin unga hustru afrest till Ruvigny, ett gods beläget i Normandie mellan Dieppe och Havre på stranden af kanalen. Ruvigny var ett gammalt feodalgods, som bibehållit denna dystra prägel, hvilken utmärker medeltidens boningar. Sjelfva hufvudbyggnaden var uppförd på en hög och brant klippa, hvars tot tvenne gånger om dagen vid flodtiderna sköljdes af kanalens svallande vågor. Från tornen kunde man se långt bort öfver hafvet — man såg ett på en gång enformigt och storartadt skådespel, som ständigt vexlade och dock ständigt var detsamma. Vände man blicken åt motsatta hållet, nådde den öfver on af dessa vidsträckta och bördiga slätter, som företrädesvis finnas i Normandie, och som alla äro hvarandra lika, d. v. s. lika flacka och osköna. Marthas hjerta, detta hjerta som redan var angripet af en så djup sorg, hade blifvit hårdt beklämdt, då hon gjorde sitt inträde i denna kalla, dystra boning. Byggd, som den var, af en bland de första normandiska baronerna, saknade den all beqvämlighet och trefnad. Allt var klumpigt och gammalmodigt; de stora öde salarne, å hvilkas väggar hängde porträtter af gamla förfäder, voro möblerade efter en längesedan. försvunnen. tids mod... De långa mörka korridorerna, . i. hvilka hvarje ord eller steg hemskt genljudade, de smala vridna trapporna med sina under seklernas lopp nötta trappsteg,