Dagens Nyheter – 13 januari 1868, sida 3

MM MB MB MMM Då Martha hörde ordet Sofficer uttalas, hade hon straxt blifvit blek i ansigtet. — Huru heter han, denne officer? frågade i Camilla lifligt. . — Ack, fröken! svarade mannen, derom kan ! jag verkligen icke upplysa er. Det enda jag vet är att han kallades baron, och således har :; han samma höga rang, som er herr far. Martha andades åter, och Camilla, hvilkens ögonbryn sammandragits, smålog. Postbudet bugade sig ännu en gång för de: unga flickorna och fortsatte sin vandring. j — Stackars Martha! hviskade Camilla, i det ! hon hårdt tryckte sin systers Händ. Martha suckade, och en tår glittrade på hen-nes ögonhår. o— Du älskade honom således mycket? frå-gade Camilla med rörelse. . . — Ack! genmälde Martha, i det hörn Höjde blicken mot himmelen. Denna blick sade mycket — den egde förtviflans vältalighet. — Men betänk då, dyrå syster, återtog Camilla, hvarthän det skulle bära, om du finge. din vilja fram. Han är ju en simpel löjtnant ; utan namn, utan förmögenhet! Vår far skulle :aldrig gifva sitt bifall till en dylik förening. : Han skulle dö af sorg... — Men, min Gud! utropade Martha, hvilkens Ögon blifvit fyllda med tårar; var han icke tapper, skön och ärelysten? : — Barn, svarade Camilla, vår far har ins vaggat sig i den förhoppningen att bådas vår framtid skall blifva lysande. . Hans vilja är att du gifter dig med en högt uppsatt man af ädel börd... en rik man... Martha grät och svarade intet. TI.detta ögonblick ropade en stämma: bakom dem: — Herr baron önskar att fröknarne komma hem; ty han vill se och tala.med: dem; ; De igenkände en gammal trotjenares röst och