Dagens Nyheter – 11 januari 1868, sida 3

— Jo, det sjunker allt hvad det hinner. — Men hur hänger det egentligen ihop med det der tornet? Hvarför skall det sjunka? År det öfversvämning eller jordbäfning å färde? — Äh, prat! Det är Kinmansson (Post-Jonny) som skall klättra uppför ett torn, och i stället för att klättra uppåt, står han hela tiden i samma plan som åskådarne, och låtsar klättra under det att tornet i stället sänker sig. — Huru mycket? — Aderton alnar. — Div va tusan. Kypare! Sex stenborgare och en butelj svagdricka! -Straxt! — Har någon af herrarna varit i Rundqvists nya ostronkällare å la Hamburg? — Hvar är den? — I Jakobsgränd — i samma hus der romerska badinrättningen en gång skall bli. Jag skulle gå dit i går, men lokalen var hermetiskt tillsluten som en sardinlåda, och på en lucka satt en lapp, som gaf tillkänna att lokalen var stängd derför att öfverståthållare-embetets tillståndsbevis ännu icke hunnit expedieras. — Jo, jo. Fjesk är då aldrig våra myndigheters sak. Men efter vi nu en gång kommit att tala om ostron, så kanske vi borde äta middag tillsammans. — Men hvar? — På Suede hos Kahn. Det är ett ypperligt ställe, som täflar med Rydberg — utom i priset. — Godt! — Men innan vi gå skulle det vara roligt att höra något om anordningarne för maskeraden om måndag. Det lär bli åtskilligt nytt i den vägen, har jag hört. — Åh, ja, visst blir det ett och annat — synnerligen här nere i vårt trefliga hemvist. Matsedeln lär endast komma att upptaga fyra rätter med någorlunda jemnu priser — för att spara tid vid serveringen och liqviden. Den anordningen är ju ur alla synpunkter mycket praktisk. Dertill kommer att vi efter klockan ett få röka — tänk ni, röka härnere. Och inte nog dermed — här, just här och endast här få vi efter nämnde tid kafte med tillbehör. — Nå, i öfrigt blir det som vanligt? — Ja, i det närmaste — en och annan liten syrpris oberäknad. På barnteatern blir buffet med mat och dryck mot bestämd entrå; dessutom blir i festvåningen servering af förfriskningar för kommande och gående — alldeles som i fjol. — Måtte det bara bli folk! — Åhja, det kommer nog. Inte är det så mycket biljetter sålda, men det kommer nog i sista stund. I butikerna har omsättningen varit liflig, åtminstone. Det är väl att det blir någon omsättning... — Och att syfröknarne få någon förtjenst. — Och hyrkuskarne sedan... — Har ni hört om eldsvådan i går? — Hvar? — På Ladugårdslandsteatern. Det tog eld i basfiolen! — Åh, du pratar! — Det är säkert. Den som trakterar detta obändiga instrument hade på några ögonblick aflägsnat sig och lutat besten mot rampen. Om några minuter började det att röka utaf halsen på honom ). Faran var öfverhängande för kontrabasen, Ett behjertadt fruntimmer på scenen faller ur sin rol, rusar fram och räddar med ett raskt grepp basen från att antändas. Det blef ett uppehåll i dialogen — men basen var räddad till dess egares och husbond.es synnerliga glädje. — Det var en rask handling — den påminner om... i — Att det nu är middagsdags. — Min skuld? ! -Sju stenborgare... — Godt! Oha. 7 Den talande mente icke artisten. ve