Dagens Nyheter – 11 januari 1868, sida 3

Teaterkonversation. Personerna: Gamla bekanta. Scenen: Opera källaren. Tiden: Fredagsmiddag. — Se god middag, hr Pettersson! Hvad nytt? Ute och fiskar efter tåcke, kan jag tänka. — Ja visst! Fredagsmiddag, som herrarne täcktes observera. Kypare! Fem stenborgare! — Straxt! — Och Carlen, som har varit tre gånger och sett på Kloka Gubben! Ni skulle ha sett hur han njöt, när Marseljäsen spelades upp! — Nå, var han nöjd med pjesen i öfrigt? — Fullkomligt! Han förklarade författaren sin största högaktning. — Godt! Då är dennes ära räddad och försvaret i Aftonbladet var obehöfligt. Men åpropos teatern: det påstås att Broman i söndags skulle ha begagnat ett fult ord som Löparnisse i Wermlänningarna. Han skall ha begagnat ordet baggböla. — Ja, stå inte der och baggböla, sa han. — Nej: Tig din baggböling, sa jag. — Nå, nå, lika godt — ordet har emellertid vunnit burskap. Bra att Kindblad inte hunnit till B ännu i sin ordbok... Det var väl fullt hus på Wermlänningarna, kan jag tänka? — Naturligtvis, och för 99:de gången! Men än en gång kommer hjelpkäringen fram och då lär det bli till afskedsrecett åt Jolin, som tänker gå sin väg i sommar... Fulla hus ha annars just inte hört till ordningen för dagen häruppe. Om Ludvig XI är det inte värdt att tala, men icke ens Lucie förmådde locka mer än half salong i går, fastän fru Michaeli sjöng partiet för första gången. Belåtenheten var dock så mycket större. — Det har endast varit SorandiMargareta, som förmått knipa publiken. — Ja, man riktigt svärmar för Sorandi, men bra söt är hon också — det måste herrarne medge! — Godt! En sin liten tjufunge att vara söt! (Kyssande fingerspetsarne.) Herrarne skulle höra henne i Barberaren! Det blir en Rosina, det. — Går Barberaren om tisdag? — Ja, om vi bara hinna att lära oss de satans recitativerna, som nu ska sjungas i den också, gudbevars! — Nå än Trubaduren med Ambrosiani eller Ambrosio, hvad italienaren heter, som skall debutera — kommer inte den också upp i nästa vecka? — Troligen! — Hafgren — dender unga natursångaren med den präktiga tenoren — ämnar ju också debutera i Trubaduren? —Ja, ämnade, mer han har ändrat sig nu, för hr Ambrosianis skull, och håller i stället på att sjunga in Eleasars parti i Judinnan. — Jaså! Ja, det är inte så illa; han har mycken teatervana — har ju varit vid mindre teatern förut. — Ja. — Men hur går det med det sjunkande tornet i Post-Jonny, dernere på Dramatiskan, högtärade hr dekorationsmålare.