Dagens Nyheter – 8 januari 1868, sida 2

återköpt, och som låg på östra sidan om Abruzzerna, några tå bösshåll från Adriatiska håätvet, af-hvars blåa yta man från slottets torn kunde öfverskåda en vidsträckt del. i Lå Pulcinella var ett feodalgods, om hvilket, oaktadt dess jovialiska nämn, de hemskaste berättelser voro i omlopp. Under medeltiden hade dessmurar, sades det, ofta genljudat af ångestrop, som uppstigit ur dess fängelsehålor. Vid den franska invasionen år 1798 hade en grenadier-öfyverste .derstådes. funnit sin död — på hvad sätt kunde ingen förklara. i . Nyligen hade slottets förfällna torn varit en tillåyktsort för ett röfvarband, Men röfrarne, som förmodligen genom plundringar blifvit rika, hade en vacker dag försvunnit. Då hade grefven äterköpt lå Pulcinella och låtit reparera sjelfva slottet. i : Han ämnade der tillbringa sommaren, ettersom under den varma årstiden klimatet i denna trakt är helsosammare än i Neapel. Klockan var tolf, då de nygifta. utträdde ur kyrkan, åtföljda af en skara förnäma gäster och begapade af den nyssomnämnda folkmassan. --Grefven var en mycketståtlig herre, det kunde ingen förneka. . Han var klädd i den gamla neapolitanska adelsmanna-kostymen och kastade silfvermynt omkring sig åt det-fattiga folket med denna likgiltiga min, som .endast förnäma personer pläga förstå att taga på Sig, och söm alltid imponerar så mycket på menniskor. i Den nyblifna gpefvinnan var strålande. Dock skulle en uppmärksam åskådare ha kunnat märka ett moln af sorgsenhet, blandad med oro, som lägrat sig på hennes marmorhyita panna. Var det sällheten, som. gjorde henne så drömmande? ; Grefven och grefvinnan uppstego i sin va oth ösvaratte med chärnianta Aöbrier de al sämre