Dagens Nyheter – 7 januari 1868, sida 2

En djup tystnad berrskade bland dessa 6 personer, som icke kände hvarandra och tycktes alla ha hörsammat en kallelse, hvars ändamål de icke förstodo. V. Öfversten inbjöd dem med en artig åtbörd att sätta sig, hvarefter han tog till orda: — Mina herrar, sade han, ni äro alla okunniga om ändamålet med detta sammanträde. De masker, som betäcka era ansigten, göra det omöjligt för er att veta om ni känna hvarandra, och hvar och en af er har kommit hit, drifven af ett mäktigt intresse... Jag ensam, mina herrar, känner er alla och vet, hvilket hemligt samband existerar er emellan. Ibland er finnes en ruinerad och förälskad ädling, en son, som af sin stjufmoder blifvit beröfvad sitt fädernearf, en officer, som öfvergifvit sin post, för att uppfylla en af dessa många hemlighetsfulla pligter, som krigslagen icke erkänner. Denne sistnämnde skall om en månad ställas inför krigsrätt, såvida en general, hvilken förer befälet öfver den armåekår, han tillhörde och som för närvarande vistas i Afrika, dessförinnan hinner återkomma till Frankrike. — En fjerde, fortfor öfversten, skall i morgon skjuta sig för pannan, om han icke kunnat anskaffa penningar till att betala en spelskuld å trehundratusen francs. Han är för närvarande ruinerad, d. v. s. han eger alldeles ingenting. Och hvad som mest förargar honom är att hans motspelare begagnat åtskilliga knep, så att han icke kan anses ärligen ha åtkommit sin stora vinst. Olyckligtvis låter icke detta förhållande bevisa sig... Den femte, mina herrar, gjorde sig en afton för några år sedan skyldig till en allt för stor oförsigtighet. Han