Dagens Nyheter – 7 januari 1868, sida 1

skapsoch umgängesförhållanden göra det osannolikt att han skulle vara demokrat, och han har heller aldrig i det offentliga lifvet visat sig vara det. När förslaget till den nya riksdagsordningen förevar till afgörande å Riddarhuset den 7 decemb. 1865, yttrade grefve Posse: . Jag anser mig pligtig endast förklara att jag, efter noggrann pröfning af förslaget, befann detsamma omkullstörta det bestående, utan att förmå skapa något hållbart nytt, och att det sålunda skall för ett älskadt fädernesland medföra ofred och olycka. En af partiets mest framstående medlemmar är friherre David von Schulzenheim. Han yttrade sig icke emot förslaget till den nya riksdagsordningen, men sedan det var af ridd. och adeln antaget, reserverade han sig deremot och förenade sig dervid i allo i det anförande, hvari frih. Helge Rebbinder hade tillkännagifvit att för honom syntes fäderneslandets framtid mörk. Bland partiets ledamöter af allmogen finner man många, som förr varit fullmäktige i Bondeståndet. Några få bland dessa hafva större förmåga, t. ex. Erik Ersson, Anders Medin och P. Nilsson i Espö. Huru liberala hafva dessa varit? Vi anföra som bidrag till svaret härå deras förhållande i ett vigtigt ärende, hvilket förevar vid tre riksdagar. Det var fråga om inrymmande af plats i bondeståndet åt personer, som förr varit tjenstemän eller hört till annat riksstånd. Bondeståndets flesta ledamöter befarade att herremän och den högre intelligensen skulle komma in i ståndet och tillintetgöra det rena allmogeväldet derinom. Bondeståndet förkastade förslaget, första gången det förevar; minoriteten utgjorde endast 18 röster; bland dem befunno sig icke Medin, Erik Ersson och Per Nilsson, hvilka nu äro koryfer inom landtmannapartiet. Vid 1859 —60 års riksdag återkom samma fråga; både Per Nilsson och Erik Ersson talade emot förslaget; och det föll med 73 nej mot 35 ja. Vid båda tillfällena voro i minoriteten många af dem bland dåvarande bondeståndets ledamöter, hvilka nu undflys af landtmannapartiet. Tredje gången samma förslag återkom (1862) antogs det äntligen af bondeståndet, sedan Per Nilsson och Erik Ersson uttalat sig för det, ieke derföre att de ansågo det rättvist och godt i och för sig, utan endast emedan de funnit dess antagande tjena till befrämjande af den stora representationsreformen. Anders Medin ansågs i hjertat så litet böjd för sistnämnde stora reform, att när medlemmar af alla fyra stånden voro samlade i bondeståndets sessionsrum för att tillsätta en reformkomit, och förslag till denna komitå skulle upprättas, rådde mer än en af bondeståndets gamla och erfarna liberala mMedlemmar att invälja Medin i komiten, ty derigenom skulle man binda honom vid reprcsentationsför slaget. Hvilka utgöra gemenskapen i landtmannapartiet? Till största delen sådana ledamöter af det gamla bondeståndet, hvilka två, somliga tre gånger röstat mot andra elementers inrymmande i nämnde stånd. . Hvilken besynnerlig sammansättning för öfrigt: vänner af höga skyddstullar, såsom frih. von Schulzenheim, Medin, Bjerkander och A. J. Sandstedt! Motståndare till bränVinsreformen, såsom Ola Lasson! Motståndare till utvidgning af fremmande trosbekännares politiska likställighet med protestanter, såsom Liss Olof Larsson! Och detta skulle vara det demokratiska partiet i andra kammaren! En ytterligare anledning till tvifvelsmål om att landtmannapartiet är liberalt, eller, som det sjelf säger, liberalare än den öfriga delen af andra kammaren, ligger deri att partiet har Nya Dagligt Allehanda till sin organ inom tidningspressen, Denna tidning eges af ett bolag, hvars bolagsordning är stadfästad af regeringen. Bland dem som sökt denna stadfästelse äro revisionssekreteraren frih. Leuhusen, som ingalunda hör till de liberala, och kabinettskammarherren grefve A. T. G. Oxenstjerna, som var en bland eservanterna mot representationsförslagets antagande på Riddarhuset. Tidningen är också uppsatt i angifvet syfte att utgöra en motvigt mot den liberala pressen. Men der är det, som landtmannapartiets penna, hr Emil Keij, uttalar partiets känslor och tankar; der är det som dess eventuelle konseljpresident, reservanten orefve Henning Hamilton har sina anföranden i första rummet meddelade; der är det som representationsförslagets motståndare riksarkivarien Nordström flitigt arbetar; der är det som läseriet försigtigt tages under armarne. Som sagdt, alla dessa omständigheter väcka stor tveksamhet om, huruvida det verkligen är i följd af ett öfvermått utaf frisinthet sem de hvilka kalla sig för landt