Dagens Nyheter – 4 januari 1868, sida 2

Gontran kastade ögonen derpå och igenkände genast Leonas handstil. Biljetten, som var daterad Neapel, hade till öfverskrift: Käraste Giuseppe och innehöll en upplysning i afseende på tiden för markisens afresa och ankomst till Abruzzerna. Håren reste sig på Gontrans hufvud vid underrättelsen om så mycken trolöshet, och han betraktade öfversten med häpnad. — Nu, återtog den sistnämnde, skall jag säga er, hvem och hvad Leona i sjelfva verket var. För tio år sedan var hon blomsterförsäljerska i Florens och lefde tillsammans med Giuseppe, som då för tiden icke var annat än en skälm. En gammal förnäm herre, markisen del Piombo, blef betagen i henne för hennes skönhets skull och gjorde henne till markisinna. Men en förälskad gubbe är, som ni vet, att anse, snart sagdt, såsom redan död... Efter förloppet af ett år var Leona enka och rik. Hon tänkte gifta sig med banditen Giuseppe, som hon fortfarande älskade, men denne hade emellertid gjort sig skyldig till mord. Häån hade råkat i neapolitanska polisens händer, och markisinnan ruinerade sig, för att rädda honom från galgen. Sedan blef denna qvinna glädjeflicka; hon lemnade Florens och kom till Paris. Der var det ni formerade hennes bekantskap... Giuseppe hade bildat ett röfvareband i Abruzzo. It rykte utspriddes, att han blifvit dödad under en strid med neapolitanska soldater. Deraf härledde sig denna förtviflan och denna bedröfvelse, som ni fann hos Leona, då ni första gången träffade henne. Det var i Genua hon fick veta att Giuseppe ännu lefde. — Min herre, mumlade Gontran, allt hvad ni berättar mig är förfärligt. Och dock -— Jag förstår hvad ni menar, afbröt honom öfversten. Ni ville säga: och dock älskar jag henne, skall alltid älska henne . -.