Dagens Nyheter – 31 december 1868, sida 2

SMANYHETER. Smeden och åkaren, eller list mot list. En dag på senhösten innevarande år sålde smeden E—n en slädrack till åkaren N—n för en summa af 250 rdr. Betalningen skulle erläggas i vissa terminer. Slädracken hemtades af åkaren och denne skulle följande dagen infinna sig hos smeden för att lemna skuldförbindelse på köpesumman. Men den som icke kom, det var åkaren. Några dagar derefter råkades smeden och åkaren, då den sednare åter lofvade komma följande dag, men uteblef äfven då. De råkades sedan flera gånger, samma löfte gafs, men alltid med samma påföljd. Den 15:i denna månad skulle, efter aftalet, den första afbetalningen göras. Smeden gick till sin gäldenär för att få pengar. — Jag har ej ett öre — svarade åkaren. — Så gif mig då åtminstone en skuldsedel — uppmanade smeden. — Tiderna äro så svåra; jag vill inte binda mig vid något—-genmälde åkaren med retsamt lugn. -— Nå, då tarjag igen min släda — hotade smeden. — Nej, se det blir då alldeles ingenting utaf — utlät sig åkaren tvärsäkert, och dermed var samtalet slut. Smeden gick, öfvertygad att åkaren ämnade lura honom och att här ej var annat att göra, än att möta list med list. Smeden är en förslagen och lustig ture och hade snart sin id6 färdig. Han bjöd: några vänner hem till sig, omtalade åkare. beteende och frågade om de ville hjelpa till att spela denne ett puts. De önskade ingenting högre. En af dem gick till Brunkebergs torg, der han snart fann den obetalda slädracken, förspänd ett par aästar. Han satte sig upp och befalde åkardrängen att skjutsa:till Norrbacka. Kommen i närheten af smedens bostad, tillsade han kusken att köra dit, emedan några herrar der skulle hemtas. När de stannat utanför porten bjöds åkardrängen att följa med upp och få sig en värmare mot kylan, och der uppehölls han med fagert snack ungefär en qvarts timma. När han kom ned på gatan igen, hvem kan beskrifva hans förskräckelse: hästarna stodo väl