För ett par dagar sedan medförde telegrafen den underrättelsen att ministören ingifvit sin afskedsansökan. I sednast hitkomna tidningar får man förklaring öfver närmaste orsakerna till detta steg. Inom representantkammaren hade nemligen under tio dagar fortgått en liflig öfverläggning om Italiens förhållanden under de sednast timade händelserna, och striden har, såsom vi vid olika tillfällen anfört, varit het å båda sidor: regeringen har manat till måtta; framtidsmännen åter gå på och göra Rom till Italiens hufvudstad genom hvad medel som helst. Under öfverläggningen i måndags uppträdde konseljnresidenten Menabrea och förklarade sig instämma i ett af fem representanter inlemnadt förslag till dagordning -hvilket hade följande lydelse: Kammaren tager fasta på regeringens förklaring, att den vill oförändradt uppehålla nationalprogrammet: Rom, Italiens hufvudstad. Kammaren beklagar att försök blifvit gjorda att på lagvidrigt sätt verkliggöra detta program. Kammaren är öfvertygad att i aktning för lagarna, i en väl ordnad förvaltning, ligger full garanti för Italiens enhet och frihet. . Kammaren godkänner ministerens hållning och beslutar öfvergå till dagordningen. — Detta förslag förkastades likväl af kammaren med 201 mot 199, men de öfriga förslagen till dagordning återtogos af motionärerna. -— Resultatet af denna omröstning, ehuru stor minoriteten än var, innebar dock ett misstroendevotum mot ministeren och uppfattades så af ministrarne, hvilka samtliga påföljande dag ingåfvo sina afskedsansökningar. Som emellertid pluraliteten endast visade 2 rösters öfvervigt, och partierna inom representationen sålunda voro nästan jemnstarka, uppdrog konungen åt den afgående general Menabrea bildandet af den nya ministeren och, enligt hvad telegrafen meddelat, lär generalen ock förklarat sig villig att åtaga sig detta uppdrag.