Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 4

aftaga. Han fann sig oförmögen att längre ! fortsätta sitt ansträngande arbete, åtminstone med. någon drift. Nu, menar ni, läde han sig väl overksam, för att i ostördt lugn njuta af hvad han i sin anletes svett hop samlat. Ingalunda. Han köpte sig en stuga och dertill en gammal repslagerimaskin, samt började med all ifver sno rep, tillicke ringa båtnad för ortens repbehöfvande invånare, hvilka funno hans tillverkning både stark och prisbillig, det sednare isynnerhet. Med klok omtanka och ytterst ringa behofver för egen del skaffade han sig efterhand och för temliger ringa pris förlag af materiel för denna industri, kunde derför aflåta sin vara till ojemförligt godt pris, och detta likväl med en icke obetydlig förtjenst. Sålunda industriidkare, dertillblind och i flera fall oförmögen att sköta sig sjelf, bör det väl icke förundra någon, att äfven BlindGöran fann det icke godt att vara allena; han tog till sig halta och i ålder temligen framskridna Martha Göransdotter såsom hushållerska. Men icke heller gamle BlindGöran kunde motstå qvinnans lockelser, — hon födde ett barn. Barnet dog, men gubben gifte sig med sin hushållerska, och han ångrade icke sitt steg. Hon hjelpte honom sno rep, skötte hushållsbestyren, så att gubben, ostörd af andra bekymmer, kunde uteslutande egna sig åt sin industri. Ålderdomsbräcklighet jemte andra krämpor nedlade för ett eller annat år sedan gubben och snart derefter äfven hans hälft på sjuksängen, tills båda, fridfulla och förnöjda, ändade sina dagar, den förre, såsom nämndt, den 15 okt. och den sednare den 8 dennes, lemnande sin genom möda, sparsamhet, försakelser och omtanka förvärfvade förmögenhet till ett rof och tvistefrö för byteslystna, giriga och otåcksamma arfvingar. (N. P.)