Dagens Nyheter – 28 december 1867, sida 3

i söka ställa till så folk får roligt. tårepresaare! förlåten om i t dermed skulig, — som tyvärr är troligt, — Blott profanera konstens helgedoms. Skämt, skämt! — skreks nu, och token Sevelin Vi funno lättast till att imitera. — Man grinar heldre åt ett lustigt grin, Än åt en Prins, som ej kan deklamera. Men så kom branden! — Il:um står i lågor, En nattlig scen i ömkligt sorgespel, I Till slutpjes: stormen med eldröda vågor, Som sätta skepp oeh gods och lif på spel. — Dock Herran stafven utur molnen sträckte, Göt hopp i barm och lads kraft i hand. Med Kattegat och mod vi branden släckte, Och än står älskad bygd på gammal strand. — Och abästen brann ej upp här som i Trojal — Vi blifva än ett mål för attiskt skämt; Ty vi ej kunna såsom andra skoja Med att vi mist hvad ej vi egt bestämdt. — Men akonsten höll på att bli strandsatt nu. — flvem ville träda opp i komedien Och spela narr och vara rolig fru, När nyss man gråtit red i tragedien! Det kommer väl att gå derefter ock. Ack! om I klandren pjeserna och spelet, Betänken att i lust och nöd vi dock Fullföljt vår plan och — det är kanske felet! — Vår lust var ej mot fara så försäkrad Att ej den kunnat ckomma bort i brand, Och den recett, som förut var beräknad, Är kanske redan lagd i nödens hand. — Nu ekratten med oss eller åt oss! bara, I roligt fån, ty det kan göra godt. Och går det illa löpa vi ej fara Att stå i bladet ) såsom andra fått. ) Prologen framsades af redaktören af Marstrands tidning.