Prolog vid ett sällskapsspektakel för välgörande ändamål, i Marstrand. Med höstens äpplen mognade vår plan: — Att söka roa er med ett spektakel, Och med vinsten göra godt i stan, — I trota af hvarjehanda små obstakel. Ty först, som vanligt, blef om pjeser strid, En ville dramer och en annan farcer. — Väl kommo icke Wasa, Carlos, Cid På tal, ty dertill saknades — komparser. — — Skämt eller allvar eller båda två Var frågan, och vår Almlöf talte så: sAtt vara eller icke vara det är frågan, Att vara konstnär eller spela narr. — Jag deager svärdet, spänner gudabågan, Du bär ett trädspjut, sticker med ett barr. När jag på seenen kämpar, lider, blöder, Och liksom Balder faller för en Iöder, Då hvarje bjerta skälfver och jag dör, Begråten utaf alla sköna mör., — Vår Sevelin så svarade derpå: sAtt gråta eller skratta det är frågan, Att vara ledsen eller vara glad. Vi stackars narrar ha ej fått förmågan Att vara tråkiga i eder höga grad,