Dagens Nyheter – 27 december 1867, sida 1

Tanken på familjen, som genom hans död skall vara lemnad utan stöd, gör att äfven den tappraste ryggar tillbaka i farans stund. Man bör icke sätta kärleken till fäderneslandet och kärleken till familjen i strid mot hvarandra. Då alla omgifvande makter öka sina armber, måste också Frankrike göra det för att bibehålla sitt öfvervägande inflytande i Europa. Hr Latour-du-Moulin talade härefter mot förslaget. — Följande dagen (den 20) fortsattes debatten. Grefve de la Tour talade för förslaget, hr Maurice Richard lika afgjordt emot det; antagandet deraf skulle otvifvelaktigt framkalla ett krig. Ytterligare talade emot förslaget hrr Liegeard och Riguis. Beaurerger försvarade det, och slutligen talade hr Magnin emot det, emedan dess utförande skulle alltför mycket betunga nationen och emedan det vore betänkligt att lemna åt regeringen makten att fritt förfoga öfver 745.000 man. Den 21 dec. upptogs öfverläggningen ånyo. Sinnesstämningen var mycket upphetsad. Tr Picard ansåg att den nya lagen vore för betungande i fredstid och otillräcklig i krigstid samt frågar af hvilken anledning förslaget, hvilket ju var författadt efter drabbningen vid Sadowa (Königgrätz), snarare följde det österrikiska än det preussiska systemet. Det vore önskligt och i sin ordning, menade talaren, att rättigheten att förklara krig vore lagstiftande törsamlingen förbehållen. Det föreliggande förslaget vore egnadt att tjena en hemlig politik, som försti handlingens ögonblick demaskerade sig; men folket fordrar en klar och öppen politik. — Statsministern Rouher svarade att regeringen skulle förklara sig närmare vid öfverläggningen om förslagets första paragraf, men för öfrigt tvekade han icke ett ögonblick att genast och på det bestämdaste motsäga hvarje krigisk tolkning af förslaget. Om regeringen vore betänkt på krig, skulle den genast föröka armån och icke framlägga en lag, som hade till ändamål en långsammare och gradvis skeende tillökning af armen. Förslaget kunde således icke på något sätt gifva anledning till fruktan för krig; dess syfte vore endast och allenast fäderneslandets värn och att skydda dess oafhängighet. — Hr Favre invände att sådana der summariska förklaringar icke kunde anses såsom svar på de åsigter, församlingens utskott hade uttalat och hvilka bekräftades af fakta; han yrkade derför att diskussionen öfver förslaget i sin helhet skulle fortsättas, men församlingen beslöt att afsluta diskussionen.